Från Gärdhemsbygden 2019
Bondpojken som blev presidentens rådgivare
Av Jan Gerd
John Rumenius är en av Gärdhems mest kända författare. Han var född 1911 i Fåstorp, en liten gård med 18 tunnland jord som hans far Olof August Olsson hade köpt för pengar som han tjänat som skogsarbetare i USA. John, som långt senare tog sig namnet Rumenius, hade tidigt ett brinnande intresse för historia och skrev bland annat ett flertal historiska romaner om västgöta ryttare. I romanerna förekommer flera historiska personer, också från Gärdhem.
Med det var egentligen först under senare delen av livet som John Rumenius ägnade sig åt att skriva böcker, inalles blev det tio stycken. Bortåt 50 år av sitt liv tillbringade han till sjöss som skeppsgosse, marinofficer och som befäl på stora handelsfartyg. John fick vara med om många dramatiska händelser under sitt långa liv till sjöss.
Han lämnade tidigt hemmet i Fåstorp. När han slutat folkskolan i Jönsberg fanns det inte pengar i hemmet till att gå vidare till realskolan. John lyckades istället som 15-åring komma in i Skeppsgossekåren i Marstrand, vars utbildning så småningom ledde fram till studentexamen. Han tog sjökaptensexamen 1936 och blev sjöofficer under kriget. Som befäl på svenska jagare var han då med om att minera Östersjön, skydda konvojer med civil trafik till Gotland och delta i ubåtsjakt. Han var senare också med om att rädda baltiska flyktingar på Östersjön.
Rumenius har utförligt berättat om den dramatiska ubåtsjakten på Östersjön och om hur nära det var en gång att sänka en sovjetisk ubåt som blev skadad men kunde söka nödhamn i Finland. Det var i en särskilt spänd tid, strax efter att passagerarfartyget Hansa blivit sänkt av en torped från en sovjetisk ubåt och 90 människor hade omkommit.
Efter kriget fortsatte Rumenius att arbeta i flottan, bland annat i Karlskrona. Men det stora och säregna äventyret skulle komma 1959. Då fick Rumenius, tillsammans med andra svenska medhjälpare, uppdraget att föra minsveparen Snapphanen över Atlanten till Guatemala. Sverige hade sålt Snapphanen till Guatemala som skulle bygga upp en egen örlogsflotta. I uppdraget ingick inte enbart att föra över båten från Sverige. Det ingick också så att säga i köpet att Guatemala skulle få hjälp med utbildning av officerare och övrig personal. Detta blev en uppgift för Rumenius som blev kvar i Guatemala i ett par års tid, då anställd av landets regering. Rumenius var också inblandad i en dramatisk händelse under tiden i Guatemala. Ett regemente gjorde uppror i ett försök att störta regimen. Upprorsmakorna hade tagit ett flygfält och var på väg att erövra flottbasen när Snapphanen (i Guatemala omdöpt till Barrundia) öppnade verkningseld vilket avstyrde kuppförsöket. Efter detta kom Rumenius att stå landets president nära, han blev presidentens rådgivare och var den enda person som fritt fick gå in och ut i presidentpalatset.
Nog var det lite märkligt att en svensk stamofficer blev presidentrådgivare och därtill utsedd till expert i en främmande lands försvarsmakt. Han fick också ikläda sig guatemalisk uniform, utnämndes till Captan da Fragata och fick av presidenten en fin orden, Merito Militar.
Rumenius har berättat att tiden i Guatemala på ett lite underligt sätt blev avgörande för hans senare författarskap. Han hade insjuknat i malaria och hamnat på sjukhus. I en säng intill låg en gammal militär och för honom berättade Rumenius om västgötarnas krigiska historia och fick då uppmaningen att skriva om det. Och det gjorde han även om det dröjde en del år efter Guatemala-äventyret innan den första boken kom ut.
Efter sin hemkomst från Guatemala var Rumenius i många år anställd som sjöofficer i Karlskrona. Han återgick sedan till handelsflottan och det var under de många resorna i oceanfart som han började skriva böcker. Den första, ”I låga ryttartorpet”, kom ut 1972 och sedan blev det en rad romaner, alla med verklighetsbakgrund, i såväl strid som fred.
Därefter kom en mycket uppmärksammad historisk skildring från Rumenius. Sedan han grävt fram 32 rullor över regementet Wästgöta Ryttare ur krigsarkivet kunde han i boken ”Wästgöta Ryttare i 30-åriga kriget” presentera namnen och adresserna på 1.034 västgötabönder som drog ut i krig 1630 – ett helt kavalleriregemente.
Rumenius skrev inte bara böcker, han översatte också ett stort historiskt verk från engelskan om Karl XII. Han deltog med liv och lust i samhällsdebatten i de västsvenska medierna och han var också en mycket anlitad föredragshållare. Vid ett par tillfällen var han ”hemma i Gärdhem” och höll föredrag hos hembygdsföreningen.
I Gärdhemsbygden 2006 finns berättelsen ”Barndomsminnen från Fåstorp”, skriven av John Rumenius syster Edit ”Dittan” Fredriksson.
I Gärdhemsbygden 2013 finns berättelsen ”Från Gärdhem till Nordamerika ”, om de tre Augustarna i Nordamerika, en av dem Olof August, John Rumenius far.