Det var så roligt att gå hem till den gamla damen. Vi hade stort utbyte av varandra. Hon hade ett förflutet som politiker och så samhällsintresserad. Ibland var hon deppig och jag fick lyssna och stötta så gott det gick. Hennes Gudstro var stark och hon ville ibland att vi skulle be tillsammans. Men hon saknade att kunna gå ut. Hennes ben bar henne inte.
Så dagarna blev långa och ensamma. Jag frågade vad hon längtar mest efter. Hon tänkte en kort stund och så sa hon: - Prinsessbakelse! Sagt och gjort. Nästa gång hade jag med mig princessbakelser och vi njöt tillsammans vid hennes köksbord. Ur ett diakonalt perspektiv är det lika viktigt att dela glädjen tillsammans som att dela sorgen.
Helena Ask, diakon i Södra Vedbo pastorat
