De flesta forskare väljer forskningsområde och inriktning utifrån vad som intresserar dem. Ofta kan engagemanget vara en tillgång, men finns det en gräns för hur pass engagerad eller involverad i sitt ämne man kan eller bör vara? Politiskt, religiöst, ideologiskt, moraliskt…
Få skulle väl förneka att en troende kristen (eller ateist) kan bedriva forskning i ett religionsvetenskapligt ämne, men hur pass ”djupt troende” kan man vara utan att det påverkar forskningsresultatet? Och hur är det med den ”genusdoktrin” som vissa menar numera genomsyrar i stort sett all forskning, åtminstone inom human- och samhällsvetenskaperna? Även inom det naturvetenskapliga området förekommer engagemang som ibland gränsar till aktivism, t.ex. när det gäller ekologisk odling.
Vad händer med forskningsområden nära politiskt känsliga områden
som migration eller klimat, där forskarna inte bara drivs av ett gemensamt intresse och engagemang, utan delar samsyn kring t.ex. språk- och
klimatpolitik?
MEDVERKANDE
Torbjörn Fagerström, professor emeritus vid Lunds universitet
Lina Langby, TD i religionsfilosofi vid Uppsala universitet
Fanny Forsberg Lundell, professor i franska vid Stockholms universitet
Samtalet leds av Lotta Knutsson Bråkenhielm, TD