Exteriör
Man får tänka sig, att den första kyrkan var av trä och uppförd på 1000-talet - en stavkyrka. På 1100-talet har den ersatts med en romansk stenkyrka.
Toresunds kyrka är en av de tidigast valvslagna landskyrkorna. Den äldsta brukade valvtypen är s. k. kryssvalv, och det är två sådana som slås in i det gamla långhuset någon gång mellan 1350 och 1400-talets början.
Ett stycke in på 1400-talet försågs kyrkan med torn. Unionstiden var ett politiskt oroligt skede i vårt land, och under 1400-talet försågs ett antal större kyrkor med kraftiga torn, bl. a. domkyrkan i Strängnäs och katedralen i Västerås. Även ett antal landskyrkor fick kraftigt tilltagna torn i väster, och till den grupp hör Toresund.
Kyrkans främre del, som inkluderar det nuvarande koret, sakristian och södra korsarmen, tycks ha tillkommit på 1470-1480-talen. År 1463 avled Anund Sture till Räfsnäs och fick sin grav framför altaret, dvs i den romanska kyrkans kor.
År 1562 slog blixten ner i kyrkan och brände av såväl yttertak som tornspira. Dessutom åstadkom den skador på tornet.
Åren 1748-1750 gjorde tornbyggaren Lars Ersson från Himlinge en ny spira (eller tornhuv). Kort därefter flyttades klockorna bort från tornet till den 1760-talet uppförda klockstapeln. Tornet ansågs för klent för att klara av vibrationerna från klockorna. Slutligen revs hela tornets övervåning 1806-1808 och exteriören försågs med gemensamt yttertak.