Richard Asplund ser inte sitt avslut som någonting dramatiskt. Tiden känns kort och gott rätt.
-Jag tycker fortfarande att det här är roligt, men det känns bra att sluta nu. Nog finns det dagar när jag gått på en ”måste-känsla”, men i huvudsak har det varit roligt och inspirerande att gå till jobbet.
Att jobba i Piteå församling beskriver han som en helt fantastisk tid.
- Jag kom till en församling som är väldigt välordnad. Allt från personal till förtroendevalda, ekonomi, stabilitet och funktion.
Richard Asplund trivdes bra som präst i Nederluleå församling, men det kändes naturligt att ta steget att bli kyrkoherde i Piteå. Han konstaterar att det är lite närmare en naturlig förståelse av sammanhangen på en ort man själv kommer ifrån. Det handlar om att ”kunna koden” och ha kännedom om orten.
-Till exempel kan humorn i Piteå vara lite underfundig. Den som inte är född här kan ibland undra ”skämtar de nu, eller är de allvarliga”.
Rivstart med pandemin
Det blev en rivstart att tillträda mitt i pågående pandemi, att leda arbetet och samtidigt knappt träffa personalen.
-Ingenting var självklart. Nästan alla försökte ha en åsikt eller ställa en fråga. Mitt i alltihop skulle någon svara. Åt vilket håll skulle vi gå? Det var vårt ansvar som kyrka att inte bidra till smittspridning. Samtidigt upplevde många människor isolering. Vi fick vara kyrka på lite nya vis.
Efter släppta restriktioner stod kyrkan med nya erfarenheter och kyrkobesökare som valde på ett annat vis.
- När man kom tillbaka tror jag att folk tydligare valde att gå på gudstjänst eller vara med i någon verksamhet. Det var som om de var mindre stressade kring att vara på allting. Det var roligt att se att det fanns en stabilitet.