Helighet, respekt och yttrandefrihet. Detta är tre av de viktigaste faktorerna i frågan om skändningar av heliga skrifter. Kulturer skiljer sig i värderingen av vad som är heligt. Lagar om yttrandefrihet skiljer sig mellan stater. Men önskan att få och ge respekt förenar de flesta människor.
Jag vill uttrycka min djupaste medkänsla för muslimer och andra som får det man håller heligt skändat. Jag ber, hoppas och arbetar för att detta ska få ett slut.
Helighet är djupt mänskligt. Upplevelsen av helighet är en reaktion inför det som våra mänskliga uttryck inte kan omfamna och begripa. Och det väcker vår vördnad.
Här finns allt från uppfattningar om platser och skrifter som bärare av helighet i sig själva till helighetsupplevelse av liv och natur. Helighet kan vara en kollektiv uppfattning eller en individuell upplevelse. Om vi hittat erfarenheten av helighet i våra egna liv så är det lättare att känna igen den hos varandra. Och respektera den.
Kan helighet, respekt och yttrandefrihet fungera tillsammans? Ja, om vi personligt och gemensamt tar ansvar för att respektera varandra och ge plats för olikhet, som goda grannar i Sverige och i världen.
Utifrån Jesu ord: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem” (Matt 7:12) vill jag utifrån min kristna tradition bejaka människor med olika tro. Så lever goda grannar. Vi hälsar på varandra och hjälps åt. Om något är svårbegripligt så frågar vi. Vänligt.
Yttrandefriheten är en nyckel till detta; den gör vår olikhet synlig, och lära oss att leva tillsammans. Och den skyddar minoriteter.
Frihetsrättigheter hör ihop. Frihet till religion med eller utan gudsbild, frihet att samlas, frihet att uttrycka uppfattningar med olika medel – det går inte att begränsa en utan att skada alla. Rätten för alla att älska den hen vill, generositeten mot människor som behöver skydd, den livsbejakande teologin, våra friheter. Allt detta hänger ihop.
Det finns inget stöd i kristen teologi för att begränsa yttrandefriheten, däremot starkt stöd för att begränsa hatet i världen. Individens fri- och rättigheter har en djup förankring kristen tro. Klangbottnen finns i det befriande verk som vi ser i Jesu liv och verk.
Det är inte yttrandefriheten som är problemet utan respektlöshet och hat, något vi inte kommer åt genom att justera i lagar. Det är omöjligt att lagstifta mot dåligt omdöme. Dessutom är hatets förespråkare uppfinningsrika. Hejdas en väg så finns det ofta en annan.
Den ständiga övningen i respekt är viktig för det goda samhället, och i vårt mänskliga djup är nog de flesta av oss eniga här; ingen vill utsättas för hat. Mycket få vill utsätta andra för hat. Själv har jag med tacksamhet sett hur ledande svenska politiker, med något enstaka undantag, har arbetat med ”de-eskalering” – att sänka indignationsnivån. Samhällets mognadsgrad har visat sig hög. Jag är djupt tacksam för det.
Redan i dag är det otillåtet att hetsa mot folkgrupp, och hatbrott ses som allvarliga. Men hat och hets planteras med ord innan det växer upp till brott. Någonstans där väljer vårt samhälle att dra en gräns.
Religion måste kunna kritiseras, men också mellan raderna har ord betydelser. Det har överraskat mig att media detaljrikt har valt att visa kränkningarna, men ofta utan att presentera vad budskapet varit. Hatet har fått utrymme men inte det som yttrandefriheten finns till för att skydda.
Samhället behöver träna sina känselspröt för det som sägs och görs mellan raderna, det som riktar sig mot människor och inte mot åsikter. Värna respekten för människor, oavsett vad som kritiseras.
Det är en styrka både för samhället och för samtalet, att detta nu utreds med noggrannhet så att inte det korta perspektivets handlingar leder till ändringar i lagstiftningen som på sikt skadar dem som de är till för att skydda.
Yttrandefrihet är ett av det goda samhällets adelsmärken. Respekt och tolerans är andra. Alla har vi sådant vi håller heligt, i någon bemärkelse. I det goda samhället förenas yttrandefrihet med respekt och rymd för det heliga.
Martin Modéus,
Ärkebiskop, Svenska kyrkan
Läs artikeln på DN Kulturdebatt: https://www.dn.se/kultur/martin-modeus-yttrandefriheten-lar-oss-att-leva-tillsammans/