Redan 1919 väcktes frågan om kvinnors möjlighet att bli präster. Det skulle dröja nästan 40 år innan kvinnan fick tillträde till prästämbetet. När kvinnorna fick rösträtt 1921 kom frågan om kvinnors möjligheter att få statliga tjänster i fokus ‒ och därmed även frågan om kvinnors möjlighet att bli präster. Två år senare fick kvinnor rätt till statliga arbeten och allmänna uppdrag. Lagen gällde däremot inte prästtjänsten eftersom kyrkomötet valt att skjuta den frågan på framtiden.
En lång process
Efter andra världskriget blev statliga ämbeten och tjänster lika enligt lag för kvinnor och män. Frågan om kvinnors möjlighet att bli präst blev aktuell igen. En utredning kom där man inte såg några hinder för kvinnors prästvigning, förutsatt att det redan fanns en manlig präst i församlingen där de anställdes. Men förslaget avvisades. Det fanns en rädsla för att kvinnors prästvigning skulle leda till splittringar inom kyrkan samtidigt som andra menade att förslaget helt skulle likställa kvinnor och män i prästämbetet.
Det dröjde till 1957 innan ett lagförslag om kvinnors möjlighet att bli präster kom. Förslaget avslogs av Kyrkomötet för att man ville få mer tid för samtal.
Året efter lade regeringen fram en proposition i riksdagen om kvinnors behörighet till prästerlig tjänst. Vid omröstningen i kyrkomötet samma år bejakades förslaget med stor majoritet. På palmsöndagen, den 10 april 1960, vigdes sedan de första tre kvinnorna till präster i Svenska kyrkan: Margit Sahlin, Elisabeth Djurle och Ingrid Persson.
Beslutet 1958 grundades i teologisk övertygelse om att alla – oavsett kön – skulle ha möjlighet att inneha alla tjänster i kyrkan. Eller som en av reformens tillskyndare skrev ”Vi äro dock inte främst könsvarelser utan födda till medborgare i Guds rike.” Sin första kvinnliga kyrkoherde fick Svenska kyrkan tio år senare och första domprost år 1990. Sju år senare fick landet sin första kvinnliga biskop och 2014 blev Antje Jackelén ärkebiskop i Svenska kyrkan.
Lagen om jämställdhet
Vid beslutet 1958 om att kvinnor kunde bli präster röstade man även igenom en klausul. Den betydde att ingen präst skulle behöva utföra något som stred mot den egna övertygelsen. Klausulen gjorde det i praktiken svårare för kvinnor att verka i vissa stift och församlingar. Vid kyrkomötet 1982 togs klausulen bort.
Enligt kyrkoordningen som gäller från 2000 får bara den prästvigas som ”i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön”. Motstånd mot kvinnors prästvigning ses idag som ett arbetsmiljöproblem och behandlas enligt gällande lagstiftning.
Framstående kvinnor tidigt
Det har funnits framstående kvinnor inom kyrkan långt före år 1958. Redan på 1820-talet förekom kvinnliga predikanter. De tilläts inte predika inne i kyrkorna, men samlade istället stora åhörarskaror på kyrkbackar runt i landet. Första gången det finns dokumenterat att en prästvigd kvinna predikat i Sverige är 1911. Anna Howard Shaw, metodistpräst från USA talade i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm i samband med en rösträttskonferens. Under åren som följde, framförallt efter 1940-talet, var det flera kvinnor som predikade i kyrkor, några av dem skulle senare komma att vara bland de första prästvigda kvinnorna.
I andra samfund
Idag är prästämbetet öppet för kvinnor i många länder. Den romersk-katolska kyrkan tillåter dock inte prästvigning av kvinnor, och inte heller de ortodoxa kyrkorna. I frikyrkorna fick kvinnor tidigt predika och inneha ledande roller. Liksom inom Svenska kyrkan blev 1950-talet en förändringens tid. I de äldre frikyrkosamfunden genomfördes förändringarna utan motstånd. I de yngre frikyrkorna väckte reformen mer debatt.
I samband med att det gått 50 år sedan beslutet i kyrkomötet 1958 uppmärksammades beslutet, dess teologiska sammanhang och betydelsen i kyrkan. Kyrkomötet tog fram en jubileumsbok. En forskningsantologi publicerades och flera utställningar genomfördes bland annat i samarbete med Arbetets museum och Skansen. Beslutet 1958, som innebar att alla kyrkliga tjänster nu var öppna för både kvinnor och män, förändrade kyrkan och bilden av Svenska kyrkan.