Gå till källan

Ibland har det sagts att korset inte längre har någon betydelse i Svenska kyrkan, men det är inte sant. Korset sammanfattar kristen tro och handlar om livet som övervinner döden, försoning och förlåtelse. I juli 2016 debatterades kristen identitet och vad korset symboliserar i samband med kampanjen #mittkors.

Korset sammanfattar den kristna tron genom ett enkelt tecken som vi både kan se och ta på. Det berättar om hur kristna tror att verkligheten förändrades när Jesus dog och uppstod.

Korset handlar om livet som trotsar, och till och med övervinner döden, och ger oss hopp. Det handlar om att försoning och förlåtelse är möjligt, när saker går sönder och blir fel. Korset är ett fredens tecken.

Debatten om korset

Under sommaren 2016 debatterades kristen identitet och användningen av korset. Efter mordet på den franske prästen Jacques Hamel startade tre präster i Svenska kyrkan Facebookgruppen #mittkors där de uppmanade människor att lägga upp en bild på ett personligt kors med syfte att visa stöd för förföljda kristna.

Inom Svenska kyrkan ryms många olika åsikter och några personer, bland dem dåvarande kommunikationschefen på kyrkokansliet i Uppsala, menade att #mittkors-kampanjen riskerade att bidra till att grupper ställs emot varandra.

Andra, präster, biskopar och lekfolk,  inom Svenska kyrkan såg ingen fara med initiativet. Många deltog med bilder på sina kors och många skrev om vad det betyder för dem att bära korset.

Flera röster om korset och kristen identitet. 

Vill Eva Brunne, före detta biskop i Stockholms stift, plocka bort korset ur kyrkorna? Frågan ställs ibland och vi kan besvara den med ett entydigt nej. Eva Brunne föreslog en gång att man tillfälligt kunde göra Sjömanskyrkan tillgänglig för människor med annan tro än den kristna, som man gör i en del sjukhuskapell. Detta har dock aldrig skett.

Sjömanskyrkan är en fristående stiftelse, inom Svenska kyrkans ram, som enligt stadgarna har i uppdrag att ”i första hand bedriva och understödja verksamheten i Stockholms hamnar för att vara sjömännen till hjälp i andligt och lekamligt avseende”. Kyrkan har en egen styrelse och egna anställda.

Under ett styrelsesammanträde 2015, där Eva Brunne var inbjuden som gäst, uppkom ett samtal om vad som är möjligt att göra om ett fartyg med besättning av en annan tro kommer och vill be.

Eva Brunne föreslog att man tillfälligt skulle kunna göra samlingsrummet tillgängligt för medmänniskor med annan tro än den kristna, genom att till exempel flytta kristna symboler och märka ut riktningen mot Mecka, något som redan görs i gemensamma bönerum på flygplatser och i en del sjukhuskapell. Detta förslag blev dock aldrig verklighet.

Eva Brunne har själv aldrig plockat bort något kors. En biskop i Svenska kyrkan har vare sig vilja eller möjlighet att göra så. Korset är den kristna trons huvudsymbol och finns i alla våra kyrkor. Tillsammans med de andra biskoparna bär Eva Brunne ett stort och väl synligt biskopskors till sin ämbetsdräkt, något som påminner om korsets betydelse för kyrkan.

Under vintern 2017 spreds ett felaktigt rykte – även utanför Sveriges gränser – att Svenska kyrkan ersatt pronomenet ”han” med det könsneutrala ordet ”hen” när vi talar om Gud och Jesus. Här är bakgrunden.

Frågan om hur vi kan använda språket på ett mer inkluderande sätt i kyrkan har varit aktuell länge. Ett inkluderande språk kan bland annat innebära att traditionella maskulina beskrivningar av Gud, som ”Fader” och ”Herre”, kompletteras med andra ord och bilder. Även i bibeln finns en rik uppsättning beskrivningar av Gud bortom de maskulina: källa, ljus, kycklingmamma, klippa, och så vidare.   

Den nya kyrkohandboken, som innehåller ordningar för Svenska kyrkans olika gudstjänster, har ett mer inkluderande språk. Det innebär exempelvis att formuleringar som ”du”, eller helt enkelt ”Gud” kan användas som alternativ när vi vänder oss till Gud i de liturgiska texterna. Det finns även formuleringar där ordet ”vi” används i stället för ”de”. Fortfarande finns dock Fader och Herre kvar i texterna.

Ordet ”hen” förekommer överhuvudtaget inte i den nya kyrkohandboken.

Västerås pastorat använde dock ordet ”hen” om Jesus i en annons om julens gudstjänster i december 2017. Det gjordes för att visa att människan - oavsett könsidentitet - är skapad och älskad av Gud.

Ibland påpekas det att den förra ärkebiskopen Antje Jackeléns valspråk är samma ord som i det muslimska ropet ”Gud är större”. ”Gud är större” finns i den kristna traditionen men också i islam, en av flera likheter mellan världens två största religioner. Till oss kommer de från Bibeln, en påminnelse om att Gud är större än vårt hjärta.

I Första Johannesbrevet 3:18-20 står: ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför Gud övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.”

Det är från detta bibelställe som ärkebiskopen har hämtat sitt valspråk.

Ärkebiskop Antje Jackelén säger “Mitt valspråk är tröst och utmaning på samma gång. Det inbjuder till frågor och samtal samtidigt som det hänvisar oss till Guds nåd som vi möter i Jesus Kristus.”

 ”Gud är större” finns alltså i den kristna traditionen och är känt på latin som Deus semper maior, men det finns också i islam, på arabiska Allahu akbar. Detta är en av flera likheter mellan världens två största religioner. Som kristna behöver inte tona ner dessa likheter, men inte heller skämmas över de skillnader som finns.

Borde kristna sluta tala om att ”Gud är större”, eftersom det riskerar förknippas med islamisters stridsrop i samband med våldsdåd? Terrorhandlingar i Islams namn är avskyvärda och ska fördömas, liksom alla andra terrorhandlingar. Samtidigt sägs dessa ord i fredlig bön av hundratals miljoner muslimer varje dag. Även i kristen tradition finns ord och symboler som använts i våldssammanhang. Korset och uttrycket “Gud med oss” har fått ge religiös legitimitet åt våldsdåd. Dessutom är övertygelsen att Gud är större en central del av kristen (och judisk!) tro många hundra år innan islams födelse.

Tycker en biskop i Svenska kyrkan verkligen att det är OK med böneutrop i våra svenska städer? Under våren 2018 aktualiserades frågan om böneutrop, när Stiftelsens Växjös muslimer ansökte till polisen om att en gång i veckan få ha böneutrop via en högtalare i samband med fredagsbönen. Biskop Fredrik Modéus i Växjö stift uttryckte sitt stöd för detta i ett facebook-inlägg, där han skrev: “Det är naturligt i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle att olika traditioner och religioner hörs, syns och samverkar för det goda samhället. I tusen år har kyrkklockorna ramat in dagen och samlat människor till gudstjänst. Rätten att utöva sin tro är grundläggande i en demokrati.” Biskopens uttalande handlade alltså inte om bullernivåer - det är polisens sak att bedöma - utan om rimligheten i att tillåta olika religiösa uttryck i vårt samhälle.

Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för Svenska kyrkans verksamhet. Därför är det naturligt att tycka att den friheten också ska gälla andra religioner än vår egen.

För oss som kristna är det inte att kompromissa med det kristna budskapet. Tvärtom, i evangeliet om Jesus Kristus finns grund för att visa generositet och gästfrihet mot människor av annan tro och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade.

Svenska kyrkan påstås ibland samarbeta med Muslimska brödraskapet, men det är inte sant. Däremot är det sant att vi tror på samarbete med människor av annan tro. Den katolske teologen Hans Küng säger: “Det blir aldrig fred mellan nationerna utan fred mellan religionerna. Och vi kommer aldrig att få fred mellan religionerna utan religionsdialog.”

Svenska kyrkan bejakar religionsdialog och tror att en bättre värld kan byggas av att samtala också med människor utanför vår egen kyrka. Till det syftet finns nätverket En värld av grannar, som samlar bland andra judiska, muslimska och kristna personer och organisationer som arbetar med social hållbarhet och för människor på flykt.

I nätverket En värld av grannar finns engagerade praktiker och representanter från bland annat kristna danska Folkekirke, norska kyrkan, katolska kyrkan och Church of England. Dessutom representeras Integrationswerkstatt, som är en tysk interreligiös frivilligorganisation, judiska Hebrew Immigrant Aid Society i Bryssel, Fryshuset i Stockholm och muslimska organisationer som Islamic Relief Sverige, Ibn Rushd och Muslim Aid.

Islamic Relief är en politiskt obunden humanitär organisation som bistår civila i krig och konflikter. Deras bistånd ges oavsett mottagarnas bakgrund, religion, kön och etnicitet. De är partner till Lutherska världsförbundet och får bidrag från Sida, Forum Syd och Radiohjälpen och där granskas de på de sätt som partnerskapen kräver.

Ibn Rushd är ett studieförbund som har haft kurssamarbete (”Tala väl med varandra”) med studieförbunden Sensus och Bilda och stift i Svenska kyrkan. Tillsammans med Katarina församling och Islamic Relief driver Ibn Rushd verksamheten Goda grannar som syftar till att människor på flykt, nyanlända och asylsökande ska kunna få stöd och vägledning.

Muslim Aid Sverige är en bistånds- och utvecklingsorganisation. Tillsammans med många andra var de en viktig aktör i flyktingmottagandet 2015 och är fortsatt viktiga i integrationsarbete och interreligiös praktik.

En del av kyrkans uppdrag har i alla tider varit att värna om dem som lever i utsatthet, och att odla goda relationer mellan människor, oavsett religiös eller etnisk bakgrund. För oss är det en konsekvens av det Jesus säger om att älska sin nästa.

Genom programmet 'En värld av grannar – Interreligiös praktik för fred' vill Svenska kyrkan främja fredlig samexistens och ett humant Europa, som präglas av social och andlig hållbarhet. Ett samhälle där människor värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar – En värld av grannar.

Läs mer om ekumenik och grannsämja.

Ibland påstås det att Svenska kyrkan håller på att islamiseras, men det stämmer inte – vi är en kristen kyrka. Kyrkans uppgift är inte att blanda samman religioner eller att tona ner det kristna budskapet utan att med evangeliet som grund och Jesus Kristus som förebild visa kärlek till alla och bidra till en bättre värld.

I vår kristna kyrka bekänner vi en treenig Gud, Fader, Son och Ande.

Så här står det i Kyrkoordningen, som bestämmer Svenska kyrkans identitet:  
"Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tradition."
Kyrkoordningen kapitel 14.

Religionsdialog är en del av vår kärnverksamhet

Religionsdialog är viktigt, betonar den tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén:
”Det är inte någon hobbyverksamhet som kyrkan kan klara sig utan. Det är en del av vår kärnverksamhet”. Den hållningen står även i kontinuitet med hennes företrädares arbete. När Anders Wejryd var ärkebiskop tog han exempelvis initiativ till Sveriges interreligiösa råd, där representanter för alla de stora världsreligionerna ingår. Han sammankallade också 2008 till en interreligiös klimatkonferens. Som kyrka vill vi vara med och utveckla den ekumeniska och interreligiösa infrastrukturen i Europa och därmed bidra till integration, social sammanhållning och ett hållbart samhälle. På samma sätt har Antje Jackelén tagit initiativ till samarbetet En värld av grannar där syftet är att arbeta tillsammans för att bidra till erfarenhetsutbyte och att lära av goda exempel. Det sker genom att bringa samman olika religiösa samfund och organisationer som arbetar med människor på flykt i Europa, för att utveckla och fördjupa relationerna. Programmet tar sitt avstamp i det praktiska arbetet på gräsrotsnivå, med siktet inställt på utökad interreligiös dialog och att utarbeta gemensamma strategier för framtida insatser.

Utgångspunkten är att samverkan är enda vägen framåt. Fred är inte möjlig om inte människor av olika tro kan leva sida vid sida. Då måste de kunna tala med varandra och samverka i samhället. Ett initiativ av det här slaget kan aldrig handla om enskilda personer utan fordrar gemensamt arbete mellan såväl religiösa ledare som på gräsrotsnivå.

Dialog handlar inte om att överge sin egen uppfattning och är inte heller något man endast gör med dem som tycker likadant. I vissa frågor kan vi finna en överlappande konsensus, i andra står vi längre ifrån varandra. Men vi lever i samma värld. Kan vi samarbeta, kan vi göra den världen bättre.

I Fisksätra i Nacka pågår ett projekt som heter Guds hus. Det är ett samarbete mellan Svenska kyrkan i Fisksätra, katolska församlingen och den muslimska föreningen. Tanken med projektet är att bygga en moské bredvid kyrkan och länka ihop byggnaderna med ett glasparti där man kommer att ha ett kafé. Projektet kallas för Guds hus och finansieras med insamlade medel. Det är alltså inte Svenska kyrkans medlemsavgifter som går till projektet.

I Fisksätra bor en stor grupp muslimer, en relativt stor grupp katoliker och förstås många medlemmar i Svenska kyrkan. Med tiden har samfunden kommit att spela en viktig roll i samhället.  Tillsammans med kommunen arbetar man med integrationsfrågor, verksamhet riktad till kvinnor, konfliktlösande arbete osv. Ingen av parterna kan göra det ensam. Kommunen behöver samfundens stöd. Arbetet stärks av att samfunden kan samarbeta, och samfunden stärks av att bemöta varandra med respekt. Det motverkar rädsla och minskar spänningar att samtala med varandra.

Relationerna mellan Svenska kyrkan, katolska församlingen och muslimska föreningen har vuxit sig starka. Ingen har gett upp sin egen tro - man lever sida vid sida med gott resultat. Svenska kyrkan tror på en treenig Gud - Gud Fader, Jesus Kristus och den helige Ande, och fortsätter att predika evangelium som alltid. Projektet ändrar inte vår tro, utan är en effekt av vår tro: vi ska möta varandra med respekt och omtanke, som Jesus bemötte människor med en annan tro.

När människor från olika religioner möts och samtalar, finns en grogrund för fred där spänningar kan minska och fördomar motverkas. I samtal med andra människor kan vi berikas av respekt för varandra och fördjupas i vår egen tro.

Sedan relationsändringen till staten år 2000 tappar Svenska kyrkan varje år medlemmar genom utträden. Svenska kyrkan bevakar genom sin forsknings- och analysenhet i Uppsala vilka orsaker som ligger bakom detta.

Varje år går en enkät ut via marknadsundersökningsföretaget Norstat till cirka 5 000 slumpvis utvalda svenskar i åldrarna 15 år och uppåt, både medlemmar och icke medlemmar i Svenska kyrkan. De som har uppgett i enkäten att de har gått ur Svenska kyrkan får frågan ”Vad är främsta skälet till att du gick ur Svenska kyrkan?”.

I den senaste enkäten från 2022 är det vanligaste svaret ”Jag tror inte på Gud”, 31 procent uppger det skälet. Därefter kommer ekonomiska skäl, 26 procent och att medlemskapet inte känns meningsfullt, 21 procent.

14 procent av de svarande har uppgett ”annat skäl” till sitt utträde. Av de skälen är det vanligaste att ha bytt till ett annat samfund. Även politiska skäl finns angivna. Ungefär en procent uppger att de tycker Svenska kyrkan är för vänsterorienterad. Lika många, alltså en procent, uppger att de tycker Svenska kyrkan är för konservativ. Sannolikt kan en person ha flera skäl som samverkar till beslutet att utträda.

Frågan om skäl till utträde har ställts sedan 2016. Svaren ”tror inte på Gud”, ”ekonomiska skäl” och ”medlemskapet kändes inte meningsfullt” har varit de vanligaste varje år.

Svenska kyrkan uttalar sig ibland i enskilda samhällsfrågor, sådana som engagerar de politiska partierna. Är Svenska kyrkan vänstervriden?

Svenska kyrkan är en demokratisk organisation med olika nomineringsgrupper och regelbundna val. Det är lätt att själv kontrollera vilka nomineringsgrupper som är störst i kyrkomötet. Svenska kyrkan är en demokratiskt styrd organisation, där de förtroendevalda på pastorats-, stifts- och nationell nivå utses i kyrkoval vart fjärde år. Tre av de nomineringsgrupper som ställer upp i kyrkovalet har en formell koppling till politiska partier: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Övriga nomineringsgrupper har inte denna koppling, exempelvis den näst största nomineringsgruppen, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.

När det gäller enskilda samhällsfrågor uttalar sig Svenska kyrkan ibland om sådant som också engagerar de politiska partierna. En del av dessa uttalanden stöder åsikter som kan förknippas med vänster på den politiska skalan, till exempel i flykting- och migrationsfrågor, andra är mer blocköverskridande, som klimatfrågor, och åter andra kan förknippas med de  borgerliga partierna, till exempel frågan om religiösa friskolor eller civilsamhällets ställning. Med andra ord, “vi är politiska – inte därför att partier kallar utan därför att Jesus Kristus kallar.” (citat från tidigare ärkebiskop Antje Jackelén).

Så här ser mandatfördelningen ut just nu.

Kyrkomötet på nationell nivå är Svenska kyrkans högsta beslutande organ, och kyrkostyrelsen är kyrkomötets beredande och verkställande organ.

När det gäller viktiga teologiska och ekumeniska frågor yttrar sig biskopsmötet innan kyrkostyrelsen fattar beslut.

Svenska kyrkan möter både kritik och uppskattning varje gång vi engagerar oss i politiska frågor. För Svenska kyrkan är det viktigt med ett engagemang i samhället och samhällsfrågor. En kristen tro är inte bara är en del av ett privat, inre liv utan också något som får konsekvenser i det offentliga. Det betyder att det vi tror speglas av det vi gör. Tro och handling hör ihop.

Kyrkan är kallad att förkunna evangelium i ord och handling. Det glada budskapet om Jesus Kristus manar oss till engagemang för alla människor, inte minst dem i nöd. Det innebär alltså att ta ansvar som en del av samhället. I den bibliska traditionen finns profeter, vars kallelse det är att visa på sådant som är orättvist i det omgivande samhället och peka på en bättre väg.

År 2017 gav Lutherska världsförbundet ut skriften Kyrkan i det offentliga rummet. Där förklarar världens lutherska kyrkor varför de engagerar sig i samhället och tar ställning i olika samhällsfrågor.

Svenska kyrkan viger samkönade par. Enskilda präster i Svenska kyrkan har däremot en lagstadgad rätt att välja att avstå från en vigsel, oavsett skäl. Det innebär att en präst kan avstå från att exempelvis viga samkönade par.

Behöriga vigselförrättare, som exempelvis präster, är inte skyldiga att förrätta vigsel. Detta står i Äktenskapsbalken 4 kap, 3§, sista stycket.

Eftersom Svenska kyrkan är för samkönade äktenskap, har kyrkan beslutat att församlingen via kyrkoherden ska göra det möjligt för samkönade par att gifta sig i Svenska kyrkan genom att en präst görs tillgänglig för detta.

Går det att införa kravet på nya präster att de ska viga personer av samma kön?

Läronämnden (som består av stiftens biskopar och åtta andra ledamöter som väljs av kyrkomötet och behandlar frågor som rör Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära) har tidigare svarat nej på den frågan. Det beror på att de krav man ställer i antagningen av nya prästkandidater är tydligt inskrivna i kyrkoordningen och rör ordningsfrågor som är tydligt definierade och konstitutiva (det vill säga grundläggande). De krav som kan ställas på Svenska kyrkans präster har att göra med tilliten till deras förvaltning av sakramenten, till exempel att nattvarden blir giltig oavsett kön på den präst som håller i den.

Diskriminerar kyrkan mot samkönade par?

Kyrkans behov av att säkerställa att ingen diskrimineras i samband med vigsel har behandlats av kyrkostyrelsen och man har konstaterat att inga kända fall av diskriminering finns. Arbetet mot diskriminering ska vara aktiv i församlingarna som har Regnbågsnyckeln som en tillgång. Dessutom är det en del av prästutbildningen.

– Vi viger ju samkönade med glädje. I Svenska kyrkan har vi samma ordning om det så är hetero- eller homosexuella par när det kommer till vigsel, och det är ju det starkast uttrycket man kan ha för att vi likställer homosexuella och heterosexuella, säger kyrkosekreterare Cristina Grenholm.

Ibland ställs frågan om Svenska kyrkans hjälp till flyktingar och migranter sker på bekostnad av hjälpen till svenskfödda. Det får aldrig bli så att olika grupper ställs emot varandra. Kristna gör inte skillnad på människor - alla är älskade av Gud och lika mycket värda. Svenska kyrkan gör insatser för människor i olika livssituationer, gamla och unga, svenskfödda och utlandsfödda.

Den kristna tron utgår från att varje människa har ett människovärde som är lika betydelsefullt oavsett vem du är och var du kommer ifrån. Vi gör inte skillnad på människor. Därför bedriver Svenska kyrkan många verksamheter för människor som befinner sig i olika livssituationer, både i Sverige och utomlands.

I kyrkan kallas det socialt och psykologiskt stödjande arbetet för “diakoni”. Diakoni betyder i grunden “tjänst” och beskrivs ofta som kristen tro omsatt i praktisk handling, eftersom allt diakonalt arbete bedrivs utifrån en kristen grundsyn på medmänniskan.

I Svenska kyrkans regi bedrivs en stor variation av verksamheter för att stödja ensamma, hemlösa, fattiga, sjuka, frihetsberövade och på andra sätt utsatta människor. Gamla som unga, svenskar som utlandsfödda.

Några av de diakonala verksamheter Svenska kyrkan bedriver är Jourhavande präst via 112, Sjukhuskyrkan, fängelsebesök, själavård, familjerådgivning, språkcaféer, gemenskapsträffar för ensamma och äldre, härbärgen, öppna förskolor och fritidshem. 

Statistik – Svenska kyrkan i siffror.

Svenska kyrkan har inte utnämnt Greta Thunberg till Jesus efterträdare.

@limhamnskyrka på Twitter använde ordet (Jesus) "efterträdare" om Greta Thunberg. Senare förklarade medarbetare att ordet valts med tanke på Jesus lära och att det inte handlade om att vara världens frälsare. Ärkebiskop Antje Jackelén pekar på likheter mellan Greta Thunberg och Gamla testamentets profeter.

Bakgrunden – en tweet från 2018

Limhamns församling på Twitter (@limhamnskyrka) twittrade 1 december 2018:

”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.”

Medarbetare i Limhamns församling använde Twitter för att diskutera och belysa aktuella frågor som till exempel rör klimat och fred. Medarbetarnas hållning var att Twitter var en bra plats för detta och man använde ett språk anpassat till kanalen – humor, ironi och ibland provocerande formuleringar. Limhamns församlings twitterkonto drog till sig såväl positiva som negativa reaktioner.

Lämnade Twitter efter kritiken

Efter tweeten blev kritiken stark. Medarbetarna förklarade att ordet ”efterträdare” valts med tanke på Jesus lära och kallelse att följa honom och inte handlade om att vara världens frälsare. På grund av den kraftiga kritiken valde man att lämna Twitter.

Biskopen i Lunds stift, där Limhamns församling ligger, var också kritisk till det sätt Limhamns twitterkonto använts, inte minst när det gällde tweeten om Greta Thunberg. Biskopen välkomnade beslutet att lämna Twitter.

Den sista tweeten från Limhamns församlings twitterkonto skickades den 6 december 2018 och löd:

”Kära Twitter,

Har vi sårat någon ber vi om ursäkt, det har aldrig varit vår mening. Vår mening har varit att på vårt sätt tala om Jesus Kristus. Nu lämnar vi arenan. Tack för engagemang, glädje och debatt.

Gud välsigne er!”

Ärkebiskopen uttalar sig

Den dåvarande ärkebiskopen Antje Jackelén tillfrågades om tweeten i en intervju med tidningen Arbetet 15 mars 2019 och svarade att ordet ”efterföljare” hade varit ett bättre ordval. I tidningen Expressen 28 september 2019 säger hon att hon uppfattar att Greta Thunberg har mycket gemensamt med de gammaltestamentliga profeterna:

”Det är enastående vad hon har åstadkommit globalt. Jag tänker att hon faktiskt är profetisk på samma sätt som de gammaltestamentliga profeterna var ihärdiga med sitt budskap, säger Antje Jackelén.”

Länkar

• Ärkebiskop Antje Jackelén: ”Greta är profetisk”. Artikel i Expressen 2019.
• Antje Jackelén: ”Är jag mitt arbete? – Nej, jag är människa”. Artikel i Arbetet 2019.
• Den sista tweeten från Limhamns kyrka. Twitter.
• Limhamns kyrkas tweet om Greta Thunberg. Twitter.
• Biskopen om Limhamns kyrkas twittrande: ”Elitistisk nonchalans”. Sveriges radio.
• No - Church of Sweden has not proclaimed Greta Thunberg as one of Jesus Christs successors.

Svenska kyrkan arbetar för fred mellan Israel och Palestina. Svenska kyrkan stödjer en framförhandlad och ömsesidigt accepterad lösning av konflikten, med utgångspunkt i en tvåstatslösning. Israeler och palestinier ska garanteras möjligheten att leva i säkerhet sida vid sida inom säkra och erkända gränser.

Ibland har det felaktigt påståtts att Svenska kyrkan är emot Israels rätt att existera. Detta är dock inte sant. Svenska kyrkan stödjer en lösning på konflikten som är framförhandlad och ömsesidigt accepterad av konfliktens parter, med utgångspunkt i en tvåstatslösning utifrån de internationellt erkända 1967 års gränser: En lösning där israeler och palestinier garanteras möjligheten att leva i säkerhet sida vid sida inom säkra och erkända gränser och med ett gemensamt och öppet Jerusalem i enlighet med tidigare FN-resolutioner. Det innebär att Svenska kyrkan försvarar och respekterar Israels rätt att existera inom dessa gränser. Det innebär också att Svenska kyrkan erkänner och stödjer det palestinska folkets strävan efter självbestämmande. För att detta skall kunna uppnås måste den israeliska ockupationen av de palestinska områdena upphöra. Detta är inget kontroversiellt ställningstagande utan ligger helt i linje med ställningstaganden från FN (i form av en mängd resolutioner), EU och den svenska regeringen. Vi delar också denna analys med åtskilliga av våra systerkyrkor inom Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.

 Svenska kyrkan verkar för att kränkningar av mänskliga rättigheter som begås av såväl den palestinska myndigheten som Hamas gentemot den palestinska befolkningen upphör.

Svenska kyrkan ska inte utreda om Israel är en apartheidstat. Kyrkomötet har beslutat att lyfta frågan om folkrättens tillämpning i Israel och Palestina i ekumeniska organ.

En motion om folkrätten

Kyrkomötets ekumenikutskott hade under kyrkomötet 2021 en motion om folkrätten i Israel och Palestina (2021:27) på sitt bord. Utskottets förslag var att avslå motionen. Oftast följer kyrkomötet utskottens förslag, vilket också skedde i det här fallet. Dock framlades under överläggningarna i kyrkomötet att lyfta frågan i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet, om att granska folkrättens tillämpning i både Israel och Palestina, och även inkludera FN:s apartheidkonvention och Romstadgan när det gäller folkrättens efterlevnad. Kyrkomötet antog yttrandet med 127 röster mot 103.

Till följd av utvecklingen i området har ett växande antal jurister, analytiker och människorättsgrupper på senare år kommit till slutsatsen att Israel gör sig skyldig till brott som enligt Romstadgan och apartheidkonventionen utgör apartheid i hela eller delar av Israel och Palestina. Bland annat därför är det relevant att även inkludera FN:s apartheidkonvention och Romstadgan om man ska undersöka folkrättens efterlevnad.

Vi förstår att beslutet kan uppfattas som kränkande och upprörande. Beslutet har väckt starka reaktioner, inte minst i den judiska gemenskapen. Ärkebiskopen har skickat ett öppet brev till Judiska centralrådet och biskoparna har tagit avstånd från beslutet.

Inget påstående att Israel är en apartheidstat

Beslutet är inte ett ställningstagande mot Israel som stat och det är inte ett påstående om att Israel skulle vara en apartheidstat eller att apartheid förekommer på motsvarande sätt som i Sydafrika före befrielsen. Apartheid är ett folkrättsligt begrepp som bland annat handlar om systematisk diskriminering och beslutet innebär att lyfta frågan i internationella ekumeniska sammanhang om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, och att i en sådan granskning inkludera FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid.

Detta gjordes under 2022 i samtal med Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet. Intresset var begränsat hos båda organisationerna. För Svenska kyrkans del är därmed frågan avslutad och det finns inga planer på att driva den vidare.

År 2009 fattade kyrkomötet beslut att samkönade par skulle kunna vigas i Svenska kyrkan. Det goda äktenskapet avbildar och uttrycker Guds kärlek och nåd. Det är möjligt i både heterosexuella och samkönade äktenskap.

Tidsaxel om Svenska kyrkans process med samkönade äktenskap

1972 tillsatte biskopsmötet en utredning för att man ville ha svar på frågan om hur kyrkan skulle se på homosexualitet. Det blev en bok, De homosexuella och kyrkan. Förslaget blev att kyrkan skulle tänka om utifrån den nya kunskapen som finns om att homosexualitet inte är en sjukdom som kan botas, vilket innebär att homosexuella bör få samma erkännande som heterosexuella. Utredningen drog slutsatsen att det som Bibeln fördömer i själva verket är ”sexuella avarter” och inte ”genuin homosexualitet”, och landade i att homosexuella skulle kunna prästvigas och att samkönade par skulle kunna få en kyrklig välsignelse.

1994 kan biskopsmötet ge anvisningar för hur en sådan välsignelse utformas. 2005 beslutar kyrkomötet om en ordning för välsignelse över registrerat partnerskap. Man formulerar också att kyrkan tar avstånd fördömande, skuldbeläggande och diskriminering utifrån sexuell orientering. Där sägs det att Svenska kyrkan inte ska ha verksamhet som vill ”bota” homosexuella från deras läggning och att även människor som lever i partnerskap och identifierar sig själva som homosexuella ska kunna vigas till kyrklig tjänst.

2009 beslutar kyrkomötet om en vigselordning där både samkönade och olikkönade par kan vigas i Svenska kyrkan. 2013 tas beslut om att Svenska kyrkans församlingar ska kunna genomgå Regnbågsnyckeln, en processmodell för arbetet med att främja inkludering och delaktighet.

Transpersoners rättigheter

Transpersoner har rätt att leva goda liv utifrån sin könsidentitet. Svenska kyrkan lyfter fram tre grupper bland transpersoner som man särskilt vill värna

• barn och unga, där självmordsrisken är oroväckande hög
• äldre transpersoner som ofta lever i stor utsatthet
• migranter och asylsökande, där tryggheten behöver säkerställas.

Svenska kyrkan har tagit tydlig ställning för att inte diskriminera transpersoner, och Svenska kyrkans unga har arbetat aktivt med transpersoners synlighet. Det finns dock mer som kan göras och som borde göras.

Teologiska ställningstaganden

Skapelsens mångfald ger utrymme för dynamik och förändring. Det betyder att vi kan glädjas åt och forma våra liv efter den mångfalden.

Könsidentitet är inte ett enkelt, binärt begrepp. Vi behöver fundera över och jobba med de föreställningar som finns om att Gud har bestämt vissa specifika manliga eller kvinnliga egenskaper. Vi vet att vi människor har normer som är knutna till könsidentiteter också, och de normerna behöver vi också fundera över.

Att reflektera över bibeltexter och hur de påverkar oss i våra relationer till andra människor är viktigt för den kristna kyrkan. Enskilda bibeltexter inte ska läsas isolerade från sin kontext och från sin samtid, istället behöver vi lära oss mer om i vilket sammanhang texterna skrevs och hur de var tänkta att fungera för människorna som skulle läsa dem.

Det står mycket om mellanmänskliga relationer, mellan slav och slavägare, mellan judar och andra folk, till exempel. Men frågorna om samkönade relationer syns inte alls i evangeliernas texter, och vi har några texter i Gamla testamentet och några i Nya testamentets brev. De texterna har diskuterats vid många tillfällen och i länkarna nedan kan du läsa några reflektioner som går att göra kring dem.

Bibelns etiska texter behöver ställas i relation till Bibelns etiska centrum, kärleksbudet. Såväl Paulus, synoptikerna, och Johannes är ense om att det budet är det viktigaste i Bibeln. Även Luther betonade att bibeltexter som leder oss till Kristus är de viktigaste.

Överlevnadsguiden för kristna queerkids vill hjälpa unga kristna människor som i hbtq-sammanhang ifrågasätts för sin kristna tro och som i kristna sammanhang ifrågasätts för sin hbtq-identitet. Den vill ge kunskap, exempel och teologisk tolkning.

Unga människor har rätt att känna sig trygga, sedda och respekterade. För unga Hbtq-personer är det inte alltid så. Risken att utsättas för kränkningar, våld eller hot om våld är stor. Enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) utsätts unga hbtq-personer i större utsträckning för mobbning, hot och våld än andra unga. Det är med detta som bakgrund överlevnadsguiden togs fram.

Guiden innehåller, förutom definitioner och begrepp, lite information om Bibeln och hbtq-frågor. Den går igenom bibelberättelser som är viktiga för hbtq-personer i syften att  hjälpa unga människor att tolka sig själva och sina liv utifrån delar av den bibliska berättelsen. Ett sådant exempel är Josefs klädnad, (1 Mos 37:3) som beskrivs med ett hebreiskt ord som bara finns på ett ställe till i Bibeln, nämligen ifråga om Tamars klänning (2 Sam 13:18–19). Kanske hade Josef helt enkelt en prinsessklänning på sig.

Överlevnadsguiden gör dock inte anspråk på att de tolkningar den framför är de enda möjliga, utan vill peka på teologiskt rimliga tolkningar som kan göras, som kan öppna bibeltexterna mer för den som söker någon att identifiera sig med i texterna.

Överlevnadsguiden säger ingenting om könsbekräftande ingrepp. Den sexualiserar inte heller några relationer. På en fråga om guidens syfte, svarade Västerås stift genom sin stiftsprost: