Kyrkans uppdrag består, också i tider av förändring. Tydligast tar det sina uttryck i den lokala församlingen. Vi har kunskapen och erfarenheterna, rummen och miljöerna. Vi kan hjälpa människor att mötas och samtala, hitta sig själva och att upptäcka Gud i sina liv.
Här vill jag särskilt lyfta fram den viktiga uppgiften att hjälpa människor att bejaka den tro man har, för som någon sagt: Människor bär på mer tro än vad kyrkan ibland vågar tro. I det uppdraget finns visionen att alla som vill ska känna sig hemma i Svenska kyrkan, och när de känner sig hemma ska det finnas en konkret kyrka att vara hemma i. Vi är inte en kyrka där alla tror likadant. I Svenska kyrkan, folkkyrkan, är det institutionen som bär tron, och det gör kyrkan med kristligt självförtroende och glädje. Den kristna tro som vi fått oss anförtrodda tolkar vi i nuet och vi delar med glädje med oss av den. Alla är välkomna att göra sin resa i liv och tro med den relation till kyrkan som de själva vill ha och har glädje av. En del är jätteaktiva. Någon kommer när gamla pappa ska begravas. Andra när det hänt en katastrof i bygden. Men alla är välkomna.
Något håller på att hända. I samtal med andra kyrkoledare har jag noterat att vi har sett liknande rörelser i olika länder och sammanhang. Det finns ett ökat intresse för andliga frågor. Kyrkans perspektiv efterfrågas, också medialt. I Svenska kyrkan ser vi förskjutningar i medlemsutvecklingen. Tappet minskar samtidigt som inträdena ökar, även om det fortfarande är ett nettotapp. Konfirmandsiffrorna stiger. Människor återupptäcker sin kyrka. Det finns en positiv förväntan på kyrkan. Visst är det för tidigt att säga att detta är trender, men det vore otacksamt att inte glädjas i nuet. Och se det livgivande ljus som vi får förvalta.
Våra samhällen behöver vara trygga miljöer för människor ur olika sammanhang och med olika bakgrund och olika liv. Alla krafter behövs för att bygga social sammanhållning och sätta stopp för destruktiva krafter som antisemitism och islamofobi. Som kyrka måste vi orka se och be, handla utifrån förmåga och samvete, och alltid stå på fredens sida. I våra internationella perspektiv så värnar vi folkrätten, stöder civilsamhället, som våra systerkyrkor och andra trossamfund, för att rädda liv och lindra nöd. Vi fortsätter att skydda och stödja kristna kyrkor och institutioner som ofta är med och bär grundläggande samhällsfunktioner som sjukvård och utbildning. Och, förstås: vi behöver söka sätt att tala med och om varandra som minskar spänningar och löser upp polariseringar. Ibland går det lite grann. Ibland misslyckas vi. Men vi ger inte upp. Jesu ord om att älska våra fiender och be för dem som förföljer oss är inte ord att kasta i ansiktet på andra. De är kraftfulla utmaningar till var och en av oss. Så bygger vi gott för framtiden.
Vi står fasta i bön och tro, i kallelse och uppgift. Våra olika perspektiv är en rikedom, som vi får hjälpa varandra att förvalta så att de blir till välsignelse.
Martin Modéus
Ärkebiskop i Svenska kyrkan och ordförande i kyrkostyrelsen