Familjens historia döljer orättvisor. Man kan inte förbise det på något sätt. Sanningen gör ont, men sanningen kan ändå ge frihet.
Man har även misstolkat och missförstått.
Jag kan tolka någon annans ord, gärningar och liv på fel sätt om jag speglar dem mot min egen upplevelse. Livsmönster som ärvts i frigörelse får till slut gå sönder. Något nytt kan oväntat uppstå genom det.
Tårar av svåra upplevelser
Människors berättelser hänger samman med varandra. Berättelserna om de oönskade, de som längtar efter kärlek, de fattiga och sjuka sammanflätas med varandra. Sorgernas stoft, upplevelserna från de försvunna, torterade, piskade och de som hade fel göms med tårar i marken.
Jesus har valt människans väg före oss, vetekornets väg som till slut leder till den mörka graven. De fattiga är fortfarande den verkliga skatten för kyrkan och Kristus, vi är inte ensamma med våra upplevelser. Man behöver inte alltid prestera och klara sig ensam. Marken bär redan det nya i sin famn. De svåra minnena är inte de enda minnena.
Försoning i det egna livet är en gåva som kallas nåd.
Stenen rullas bort från graven. Kärleken är möjlig trots allt.
Anna Toivonen