Rapport från minisymposiet om institutionssjälavård i Uppsala 26 november 2018

Nytt symposium i Uppsala 25 november 2019

Läs mer om program, föreläsare och anmälan till höstens symposium

Föreläsningar

Ladda ner sammanfattningarna av de forskningspresentationer Med samtal som framfördes (PDF). Dagen avslutades med ett panelsamtal.

Jussra Schröer, (svenska) PhD, Center of Islamic Theology vid Tübingen universitet.
“Islamic spiritual care and counselling in the context of social and political challenges”

Jussra Schröer, (engelska)

Magdalena Nordin docent i religionssociologi vid Göteborgs universitet
“One size, fits no one? Hur kan själavård på sjukhus utformas i ett senmodernt mångreligiöst Sverige:”

MarieAnne Ekedahl, religionspsykolog och sjukhuspastor
”Sjukhuskyrkan - en resurs för vem?”

Hilde Frokedal doktorand Senter for diakoni og profesjonell praksis, Vitenskapelige høgskole – Diakonhjemmet Oslo.
“Eksistensielle samtalegrupper ledet av sykehusprester i psykisk helsevern”

Mats Rydinger , sjukhuspräst och post doc, mental health and wellbeing, Impact Research program, Uppsala universitet och Umeå universitet.
 “Identifiering och hantering av existentiell information i akutsjukvården. Presentation av en kommande kartläggning av den andliga vården i Sverige mot bakgrund av svenska och internationella perspektiv och erfarenheter”

Panelsamtal

Deltagare: Alen Delic (imam, Bosniakiska islamska föreningen i Malmö), Melek Ûlger (präst, Syrisk Ortodoxa kyrkan), Ingrid Edgardh (präst, Össeby församling, Svenska kyrkan), Anette Brandt (studentpastor, Equmeniakyrkan).
 
Moderator: Ninna Edgardh (professor i kyrkovetenskap, särskilt diakonivetenskap, teologiska institutionen, Uppsala universitet).

Panelsamtalet inleddes av moderator Ninna Edgardh som beskrev det samtida Sverige i vilket institutionssjälavården verkar. En ökning av både religiös hemlöshet och mångfald kan ses och samtidigt ändras själva institutionerna som vi verkar på. Allt fler studerar på distans på universiteten, inom sjukvården kortas vårdtiderna allt mer samtidigt som allt mer sjukvård äger rum utanför sjukhusen.

Behövs en ny terminologi

Anette Brandt från universitetskyrkan, representerar Equmeniakyrkan, har arbetat som studentpastor i drygt 19 år. De senaste åren har hon även arbetat som högskolekonsulent och suttit i den europeiska styrelsen. Anette menar på att universitetskyrkan behöver en ny terminologi eftersom den i många anseenden skiljer sig från andra institutioner eftersom universitet är en öppen institution där man vistas frivilligt. Universitetskyrkan ser väldigt olika ut på olika universitet, och deras plats behöver motiveras av denna anledning också. De religiösa organisationerna bjuds in via studenthälsan, studentkåren eller av rektorn men man kan även bli utkastad över en natt. Det finns även en underliggande konflikt i att universiteten månar om sin neutralitet. Verksamheten är väldigt ekumenisk.  Rent ekonomiskt verksamheten en förlust. Det är även svårt att dra in unga vuxna på universiteten till de olika specifika samfunden. Universitetskyrkans uppgift är inte bara att vårda men även att skapa mötespunkter på studenternas fritid, vara gränsöverskridande och kunna erbjuda gudstjänster på engelska.

Finnas till för alla

Eftersom enbart frikyrkan och Svenska kyrkan finns representerade i universitetskyrkan, vilket beror på resursskäl, inte ovilja, måste den finnas till för alla oberoende av sexualitet eller religionstillhörighet. Universitetskyrkan är med och anordnar sorgegrupper, i krisgrupper och när dödsfall ska förmedlas. Men Universitetskyrkan anordnar även workshops och undervisar. Eftersom det inte är strikt kristen undervisning får den dock inte räknas in i kyrkornas statistik. Universitetskyrkan har även en stor körverksamhet, gudstjänster, Taizégudstjänster, tystmässa, regnbågskvällar och julmässa. Anette har även varit med och tagit fram bönerum och har upplevt under sin tid i universitetskyrkan att man ofta får agera och blir lite av en expert på allt som gäller religiositet.

Rätt andlig vårdare till rätt patient

Alen Delic är utbildad imam och arbetar på Malmö sjukhus som sjukhusimam. Han är även samordnare för muslimsk andlig vård i Malmö. Det innebär ansvar för 30 olika församlingar och 50 000 muslimer. Han ser till att projekt med muslimsk andlig vård blir kända i församlingarna i Malmö. Traditionellt sett har familj, släkt, vänner och församlingar tillgodosett behoven av muslimsk andlig vård men nu står många utan församling eller anhöriga. Även sekulära muslimer kan ha ett behov när de hamnar i svåra situationer och vill  ha tillgång till andlig vård. Alen samordnar 50 volontärer som kan åka ut när de efterfrågas. Bland dessa volontärer finns både män och kvinnor med olika inriktningar, de har även gått en utbildning där tystnadsplikt förklaras och hur de ska bete sig i rollen som andlig vårdare. Alen pratar även mycket med vårdpersonal om hur de bör möta sina muslimska patienter och ser till att rätt andlig vårdare kommer till rätt patient, en shia imam ska t.ex. inte besöka en sunni muslim som nyligen kommit från en konfliktzon. Alen rekommenderar texten Min muslimska patient från SST.

Identifiera behoven

Melek Ûlger är präst syrisk ortodoxa kyrkan i Västerås. Han har tjänst både i församling och på sjukhuskyrkan. Till det kommer att han även besöker fängelser. I hans församling finns ungefär 2500 aktiva och passiva medlemmar. Många är nyanlända från Syrien eller Eritrea och även om han inte alltid pratar samma språk så ringer de. I hans tjänst finns en stor bredd och omfattar allt mellan födsel och begravning. Hans vardag som präst börjar med bön och gudstjänst i kyrkan, han är alltid beredd om någon från församlingen eller sjukhuset ringer. Det kan handla om en svår situation så som livskris, sjukdom eller att någon har frågor om tro eller värderingar. Att vara fader inom den Ortodoxa kyrkan innebär att han ska leda de som kommer till honom så att de mår bra men han är även en andlig läkare som ska närvara om någon är sjuk eller i en svår mental situation. Han menade att det som andlig vårdare var viktigt att identifiera hur personen de möter, hur de tänker och ser på livet, för att bäst kunna identifiera vad de behöver. Fader Melek citerade Jesus ”vad vill du att jag ska göra för dig?” och präster ska ställa samma fråga ”vi ska inte ge något de inte vill ta emot”. I svåra situationer är den andliga vårdaren där för att stötta och lugna i svåra situationer. I fall som vid suicid av en ung person kan det vara påfrestande även för de som ska hjälpa till. Andliga vårdare möter svåra situationer varje dag och det är viktigt att prata om hur situationen ser ut. Andliga vårdare har möjlighet att kliva in och medla mellan anhöriga och personal när det uppstår kulturkrockar. Ett exempel på detta var när en hjärndöd man i 40 årsåldern efter ett par veckor inte längre kunde hållas vid liv, Melek kom då in för att förklara för familjen varför vårdpersonalen rent medicinskt hade tagit detta beslut. I många kulturer förväntas även hela släkten komma och besöka en sjuk anhörig, den andlige vårdaren kan då hjälpa till och orientera den svenska kulturen så som att se till att personalen får göra sitt jobb.

”Var är Gud i detta?”

Ingrid Edgardh är präst i Össby församling, en landsbygdsförsamling som är ansvarigt för andlig vård på ett nystartat hospice. Hon har varit med i en utredning om ASIH där man undersökte hur man kan samverka för att nå folk i den ökande hemsjukvården. Hon har även arbetat på Karolinska sjukhuset i Solna. Hon hade också stött på problemet som Melek pratade om när man hade 50 anhöriga i rummet. Ingrid hade tre tydliga exempel på hur hennes vardag har sett ut när hon har arbetat som andlig vårdare. Vid ett tillfälle satt hon i besöksrummet med tre beslöjande kvinnor på IVA och äter lammgryta medan sonen till ena kvinnan ligger skottskadad med två poliser som vaktar. Tillsammans försöker Ingrid och kvinnorna på svengelska samtala, ett samtal om ”var är Gud i detta?” Det viktiga att komma ihåg i situationer som denna att man kanske inte delar religion men att man delar livet. Ett annat tillfälle var när en ASIH sjuksköterska helt enkelt frågade ”Vem ska man ringa? Vart vänder jag mig?” I rollen som andlig vårdare rör de sig också över församlingsgränser och det kan vara svårt att få tag i präster och diakoner. Och om man lyckas få tag på dem, har de tid för ett svårt akut samtal? Det tredje perspektivet är när det plingar i telefonen och någon vill ha ett samtal med antingen Ingrid eller någon annan. Hon sitter med en väldigt gammal kvinna som inte har mycket tid kvar och i sina sista stunder får hon prata om våldtäkt och övergrepp som hon upplevt i sin ungdom. Tillsammans firar de nattvard och sjunger psalmer. Några dagar senare ringer en närstående och berättar att hon har gått bort, men att hon var glad att hon fick prata med prästen. I dessa situationer möter Ingrid som andlig vårdare det som egentligen är väldigt lika personer med väldigt lika behov.

Utmaningarna

Panelsamtalet cirkulerade vidare omkring de olika utmaningarna inom institutionssjälavården som paneldeltagarna hade identifierat. De främsta gemensamma utmaningarna handlade om resursbrister och osäkerheten kring institutionssjälavårdens status både på institutionerna och inom de olika samfunden. Anette i synnerhet poängterade universitetskyrkornas osäkra position både hos universiteten och samfunden medan Ingrid tog upp den stora resursbelastningen på enskilda församlingar som har stora institutioner inom sina församlingsgränser och då fick ett större ansvar än de tidigare haft. Alen och Anette tog båda upp exempel från andra länder vars interreligiösa arbete de menar att de svenska institutionerna och samfunden kan lära mycket av. Alen tog England som exempel där mångreligiös vård erbjuds alla patienter och där en gemensam utbildning används framgångsrikt. Det kom även fram att även informationen om gemensamma utbildningar fanns så var är bristfällig och oklar. Utöver behovet av gemensam utbildning belyste Ingrid behovet av större kompetens om andra religioner, i hennes egna fall Islam, för att bättre kunna bemöta människor med andra bakgrunder. Sammanfattningsvis belyste flera av paneldeltagarna det själva arbetet på någon ”annans” mark inte kändes problematiskt eftersom de möter samma människor som de möter i församlingarna, bara i ett annat sammanhang. Utmaningarna framåt ligger istället i hur den andliga vården kan samordnas över religionerna och att garantera finansieringen samt att hitta praktiska lösningar till dessa utmaningar.