Vi ser nu skakande scener utspela sig i östra Ghouta utanför Damaskus. I en av de värsta attackerna i Syrienkrigets historia drabbas civila svårt. ”Det är inte krig utan en massaker” säger en läkare i östra Ghouta. I veckan har sju sjukhus i området bombats och människor har ingenstans att ta vägen och många kan inte få sjukvård. Samme läkare berättar: “Nyligen fick jag ta hand om ett litet barn som var alldeles blått i ansiktet och knappt andades. Hans mun var fylld med sand. Jag fick tömma den med mina händer. Jag tror inte att man kan läsa om det vi behöver göra i några medicinska läroböcker. Ett skadat barn med lungorna fulla med sand”.
Efter sex år av krig och belägring är nu invånarna fångna i en omänsklig situation, präglad av dagliga attacker. Barn och vuxna dödas eller skadas till kropp och själ, ofta med livslång traumatisering som följd.
Det är mänskligt att reagera med vrede och vanmakt inför den död och förödelse som drabbar civilbefolkningen i krigets Syrien.
Hjälpkonvojer nekas tillträde, skolor och sjukhus attackeras. Det är metoder för krigsföring som bryter mot internationell humanitär rätt. Det internationella samfundet förmår inte att leva upp till skyldigheten att skydda Syriens civilbefolkning.
Som medmänniskor får vi inte vända bort blicken från andras nöd. I längden kan ingen av oss bevara sin värdighet när andra människor trampas på. Kristna är alltid kallade att odla hopp även i till synes hopplösa situationer.
Bilderna från Syrien påminner oss om 1900-talets mest brutala krig. Historien lär oss att vi människor är kapabla till mycket ondska. Men den lär oss också att det finns en annan väg. Freden är möjlig. I det akuta skedet behöver FN:s krav om eldupphör för att möjliggöra humanitärt tillträde och evakuering av skadade respekteras. Sedan måste parterna återvända till förhandlingsbordet. Vi vägrar att vänja oss vid det urskillningslösa våldet.
”Saliga” kallade Jesus de människor som åstadkommer fred.
Antje Jackelén
Ärkebiskop Svenska kyrkan