Allhelgonahelgen har blivit en av de största helgerna, då många människor i alla åldrar besöker kyrkor och kyrkogårdar för att tända ljus för avlidna anhöriga eller vänner.
Två helgdagar
Allhelgonahelgen innehåller två helgdagar. Alla helgons dag infaller den förste november och firas på lördagen närmast efter det. Alla själars dag firas dagen efter, på söndagen. Helgdagarna handlar både om att vi i livet kan vara förebilder för varandra. De handlar också om hur de som levt före oss är och kan vara viktiga förebilder för oss.
Helgon som förebilder
Tidigt i den kristna kyrkan började man fira helgon och minnet av martyrer. Helgon var människor man höll särskilda, heliga. Till martyrer räknas människor som dött för sin tro. Det blev till slut många dagar att fira och ett behov uppstod av att samla helgonen och martyrerna utan namn till en egen helgondag. Helgonen skiljer sig i betydelse mellan olika kristna traditioner, för den enskilde kristne och kyrkotraditioner. Den evangelisk-lutherska kyrka som Svenska kyrkan tillhör skiljer sig från den romersk-katolska och den ortodoxa traditionen. Vi vördar inte helgonen och vi ber inte inför dem. Men de är förebilder som vi kan lära av i uppdraget att vara människa.
Minnesgudstjänster
Många församlingar inbjuder dem som mist en nära släkting under året till en minnesgudstjänst en av dagarna. Den präglas av stillhet, bön och ljuständning. Ofta läses namnen upp på alla som avlidit sedan förra allhelgonahelgen. Helgon kallas människor ”som i ord och handling har visat att Gud lever” sa ärkebiskop Nathan Söderblom. Vilka människor har varit och är viktiga för dig?
Kontakta redaktionen