Förra sommaren blossade en svår etnisk konflikt upp i Kirgizistan. Sedan dess har Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete försökt stödja bland andra lärare och socialarbetare i området. De har haft en svår uppgift i att möta människor i deras oro, sorg, ilska och förvirring över vad som hänt.
700 000 människor flydde undan våldet
När konflikten i Kirgizistan var som värst i juni förra året flydde 700 000 människor undan våldet i och omkring städerna Osh och Jalalabad. Omkring 2 000 bostäder brändes ned och många människor dödades.
Våldet mellan olika folkgrupper gjorde att situationen en tid var utom kontroll i den södra delen av landet.
Barn saknar sina pappor
- Nästan ett år efter krisen väntar människor fortfarande på rättvisa, försoning och att få veta sanningen om vad som hände förra sommaren, säger Sarah Harrison, från Svenska kyrkans internationella arbete.
Hon berättar att kvinnor saknar sina män och barn sina fäder. De kan inte sörja eftersom de inte vet om männen har flytt och lever eller om de är döda.
Under krisen koncentrerade sig ACT-alliansens medlemmar i Kirgizistan på mat, tak över huvudet och psykosocialt stöd.
Svenska kyrkan hjälper till att bygga upp psykosocialt stöd
Det psykosociala stödet var ett nytt arbetsområde för många lokala organisationer.
Därför sände Svenska kyrkans internationella arbete en expert på det psykosociala arbetet till Kirgizistan, Göran Tesfai Skoglund.
Han har arbetat för ACT-alliansen i Kirgizistan i två perioder, oktober-november 2010 och februari-mars 2011.
Stöd till kirgiziska självhjälpsgrupper
I Kirgizistan är samhället en mosaik av självhjälpsgrupper, nätverk, utökade familjer och lokalt engagemang. Det kan handla om bondekooperativ eller grupper som driver skyddade boenden för människor som utsatts för våld.
- Självhjälpsgrupperna fungerar som skyddsnät som hindrar människor att falla ut ur samhället. De går till och med ett steg längre genom att de hjälper människor att komma på fötter igen och spela en viktig roll i sina lokalsamhällen, säger Sarah Harrison.
Men konflikter tenderar tyvärr att leda till att skärpa motsättningar mellan grupper och förstöra skyddande nätverk. Familjer och individer blir isolerade och oroliga och fulla av misstro.
Lärare får hjälp att möta ilska och oro
Efter händelserna i juni 2010 började Svenska kyrkan tillsammans med andra medlemmar i ACT-alliansen i Kirgizistan att arbeta med lokala ledare, lärare, socialarbetare och med skyddade boenden för kvinnor. Målet var att de skulle få verktyg att hjälpa familjer och samhällsmedborgare som plågades av oro, ilska och förvirring över vad som hänt.
- Vi har hjälpt de lokala ledarna att skapa möjligheter för människor att mötas för att samtala, sörja dem de förlorat och prata om sin oro för framtiden. Människor har också diskuterat hur de ska kunna stödja sårbara samhällsmedlemmar som änkor och föräldralösa barn, berättar Sarah Harrison.
ACT-alliansen vill arbeta långsiktigt
Hon konstaterar att de känslomässiga såren finns kvar länge:
- Därför vill vi arbeta långsiktigt med familjer och samhällen. Det handlar om att de ska kunna bygga upp sina hus, få igång sina företag och kooperativ – och viktigast av allt – att de ska påbörja resan till ett läkande, säger Sarah Harrison.
redaktionen@svenskakyrkan.se