110 år av kvinnokraft

Enskede kyrkliga syförening bildades 1910 i syfte att samla ihop pengar till att bygga en kyrka i närområdet. På den tiden hörde Enskede till Brännkyrka församling och det var långt till kyrkan. Man höll gudstjänster i en gammal butikslokal. När siktet väl var inställt på en egen kyrka gick det fort. Både syföreningen och Kyrkans unga samlade in pengar och redan 1915 stod Enskede kyrka klar.
– Ja, de kämpade på som sjutton. Man fick en tomt först och så småningom byggdes kyrkan, berättar Eva Blom som är syföreningens sekreterare sedan många år tillbaka.

Man vet inte så mycket om föreningens första år eftersom de inte började skriva protokoll förrän 1933. Då hade föreningen varit igång i hela 23 år. Men Eva Blom har tagit med sig lite artiklar och dokument från församlingens och hembygdsföreningens arkiv, och en hel del bilder från syföreningens egna gömmor. I en av dessa artiklar intervjuas församlingsmedlemmen Anders Thunman om sina minnen av Enskede kyrkliga syförenings julbasar under 1920-talet.
– ”Jag fick följa med min mamma Greta till Julbasaren i Kyrkliga syföreningen i slutet av 1920–talet. Redan i oktober började förberedelserna, mamma Greta och tant Karin gick runt till affärsidkare och företagare och bad om vinster till lotteriet. (…) Detta lotteri var speciellt på så sätt att det var vinst på varje lott. Så det var mycket populärt. Basaren ägde rum i kyrksalen där det fanns en stor öppen spis, vid sidan av den stod alltid ”mammas lotteri”.
Anders berättar vidare att det även ordnades julfest vid Lucia för församlingens gamla. Han trodde att en del av intäkterna från basaren gick till denna julfest. Då fick han vara lilltomte och dela ut ”en påse kaffe till var och en samt en prilla till gubbarna”.
Syföreningens julbasar för att samla in pengar till behövande har varit kärnan i föreningens verksamhet ända sedan dess.

I Enskede-Årsta kyrkoblad, daterat november 1960 kan man läsa om Enskede kyrkliga syförenings 50-årsjubileum. Där finns också ett utdrag ur några av de allra första protokollen:
”Då vår förening idag (d. 19/3–34) håller sitt andra egentliga årsmöte, och styrelsen för andra gången föredrager en årsberättelse, har föreningen verkat i nära 24 år. I augusti 1910 bildades den under ledning av Diakonen Svensson. Som mål för sin verksamhet hade de en egen kyrka för det då lilla samhället. Dessutom tänkte man, i mån av förmåga, öva hjälpverksamhet bland fattiga och understödja hednamissionen.”
Och här ett utdrag från årsberättelsen för 1939:
”Syföreningen har genom ”Prästfruarnas vantstickningskommitté” fått garn och stickat 133 par vantar till svenska armén”.

Eva Blom har varit sekreterare i Enskede kyrkliga syförening sedan 1984. Det började med ett inhopp – Eva arbetade redan i församlingen som kyrkoherdens sekreterare, och syföreningen hade ingen som kunde skriva protokoll på årsmötet. På den tiden hade syföreningen sin julbasar i det gamla församlingshemmet i Enskede, som idag är skola. Eva minns att julbasarerna lockade mycket folk och krävde mycket personal. Både de som jobbade på kansliet och ungdomar från Kyrkans unga brukade hjälpa till med servering, disk och försäljning.
– Lördagen före advent, då var det vi som hade julbasar. Alla i Enskede inledde julens firande med den här basaren.
Föreningen samlar fortfarande ihop lotterivinster till tombolan. Under de första åren som Eva var med i föreningen brukade de få ihop 30 000– 40 000 kr. Idag brukar det bli runt 10 000 kr.
– 30 000 kr var oändligt mycket pengar då, poängterar Eva. Det var som tre miljoner kronor. Idag är folk inte lika givmilda. Och de ekonomiska ramarna som människor har haft i Enskede är milsvida från hur det ser ut idag. Jag minns en dam i början av 90-talet. Hon sparade alltid ihop 1 000 kr som hon handlade för på basaren. 

Föreningen har alltid ett brödbord där de säljer lussekatter, mjuka kakor, limpor och småkakor. Brödförsäljningen har gått bra i alla tider. 2019 hade de 550 besökare i Kyrkvillan under basardagen. I år är julmarknaden i Enskede inställd, liksom föreningens basar.
– Vi har pausat allt på grund av corona. Och vi har en medlem som har fyllt hundra år. Hennes födelsedag och föreningens jubileum ska vi fira när vi kan börja att ses som vanligt igen.

Medlemmarna i Enskede kyrkliga syförening har i alla tider varit lite äldre. Idag har nyrekryteringen av yngre pensionärer blivit ännu svårare än tidigare.
– Det ligger inte i tiden att vara med i en ideell förening på det sättet, konstaterar Eva. Idag gör människor saker för sin egen skull. Även pensionärerna vill ha något annat.

Coronapandemin sätter käppar i hjulet för syföreningen. De har kunnat träffas i omgångar i Evas trädgård, men träffarna i Kyrkvillan har pausats eftersom lokalen är liten och det är svårt att hålla avstånd. I vanliga fall börjar träffarna med en andakt. Därefter dricker man kaffe och småpratar.

Eva berättar att föreningen mest handlar om att ge. Både av sin tid och av sina pengar, till förmån för dem som har det sämre. Och många har satsat mycket tid och pengar för föreningens hjälparbete.
– Tanterna har köpt materialet, sytt, skänkt, ibland köpt tillbaka handarbetet själva och skänkt det till nästa år igen. Och de som kanske inte haft så mycket pengar har bakat bullar till brödbordet.

På årsmötet bestämmer man vart pengarna ska gå. Föreningen har tidigare stöttat församlingens diakoni, Svenska kyrkans Mission, Lutherhjälpen, IM, Unga Kvinnors Värn, Stadsmissionen, fadderbarn i Afrika, en lärlingsskola i Karagwe i Tanzania, samt till Bris – Barnens Rätt i Samhället.

Syföreningens insamlade pengar har också använts för att köpa in saker till församlingen. Det gula bårtäcket i Enskede kyrka beställde Eva från Östgöta hemslöjd. – Det kostade 25 000 kr år 1995. Hon som vävde tyget kom till kyrkan för att se att det skulle passa med hur ljuset faller in i kyrkan. Det blev som gyllene höstlöv.

Text: Elinor Edvall

Intervju med Anne-Marie Ulfvin

Jag får också möjlighet till en telefonintervju med en annan medlem som har varit med länge. I corona-tider håller hon sig hemma eftersom hon är över 80 år gammal.
Anne-Marie flyttade till Enskede 1966. När sonen var liten började hon ta med honom till högmässan en stund på söndagarna för att han skulle få lyssna på musiken. Snart började hon hjälpa till i köket och fick så småningom en timanställning. Hon brukade servera damerna i Enskede kyrkliga syförening kaffe innan deras möte, och hon lät sig övertalas att gå med i föreningen. Det var någon gång mellan 1975 och 1980.  
– De tjatade på mig så dant! Vivianne, en gammal kyrk-räv sade att ”Du är ju ändå här så då kan du ju lika gärna vara med!” minns Anne-Marie och skrattar.

Det bästa med föreningen har varit gemenskapen.
– Jag har träffat så många fina människor. Många av dem skulle jag ha gett min sista skjorta! Det har varit så berikande. Jag har ju varit med i närmare 40 år.

Idag har föreningen 7 medlemmar, men Anne-Marie minns tiderna när de var uppåt 40 medlemmar i föreningen.
– Det enda stället som kvinnorna fick gå till var ju föreningen, för den hörde till kyrkan. Annars skulle de vara vid spisen och föda barn. Världen ser så annorlunda ut idag, men jag har ju träffat människor som levde i en helt annan tid. Jag är född 1937. Min mamma hade inte ens rösträtt. Hon jobbade och slet men fick inte gå och rösta. Nog finns det kvar en del ojämlikhet, men det är en annan tid nu, konstaterar hon.

Anne-Marie minns liksom Eva Blom gamla tider i Enskede då folk inte hade lika mycket pengar.
– Enskede-andan var annorlunda. På Bergkantsvägen och Enskedevägen ligger det en hel del stora villor. När de byggdes cyklade gubbarna från stan med en planka i taget från sina jobb. Man samarbetade och hjälptes åt. Han som byggde vårt hus gav sig sjutton på att kunna bygga eget. Huset byggdes 1909 och han hade satt in en gammal, vacker kakelugn från 1865 som han hade köpt begagnad. Man hjälptes åt. Det var en riktig småstadsanda där alla hälsade på varandra. Det fanns småbutiker längs med hela Handelsvägen. En mjölkbutik i varje hörn. De äldre hade så mycket att berätta om Gamla Enskede. En av damerna i föreningen hade börjat hjälpa till i mjölkbutiken efter skolan. Sedan började hon jobba där när hon hade gått klart skolan. Så småningom kom det några begagnade Volvo PV på gatan. Idag är det bara BMW och fina bilar. Förändringen i Enskede är enorm. Men vi har tappat bort väldigt mycket medmänsklighet på vägen.

Varken Eva Blom eller Anne-Marie tror att syföreningen kommer att överleva dem.
– Dagens pensionärer passar barnbarn, jobbar vidare och vill ut och resa. De väljer inte att gå med i en syförening, säger Anne-Marie.

Ett fint minne som Anne-Marie vill berätta om var när föreningen lämnade över gåvor till församlingen – en silverbägare, en brudkrona, en stola och två kollekthåvar.

Utöver samvaron så har Anne-Marie uppskattat att vara med i ett sammanhang där hon känt att hon kunnat hjälpa andra.
– I Zimbabwe hade vi två pojkar som gick i lära till snickare under ett år. Sedan fick de i sin tur lära upp andra i sin by. Det blev ju en hjälp som verkligen var till hjälp.

Text: Elinor Edvall