Diakoni i en orolig tid

Alexander Pontén, militärregionsgruppförvaltare inom hemvärnets Kalmar- och Kronobergsgrupp, gav en bild av omvärldsläget och det försämrade säkerhetsläget i Sverige. 
– Vi behöver hjälp av er! Ni är mycket bättre på de svåra samtalen än vad vi är, var hans tydliga budskap.

Anders Lundberg, docent i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, beskrev de stora samhälleliga förändringarna och vilka utmaningar som finns för kyrkans diakoner. Såsom ekonomiska neddragningar, en förändrad välfärd och nationalism bland kyrkliga förtroendevalda.

Anna Lindell, lokalområdespolischef i Växjö, initierade samtal om hur samverkan mellan kyrka och polis kan se ut. Samverkan med andra samhällsaktörer var något som lyftes som särskilt viktigt under dagen. Och som verkar fungera olika väl i olika församlingar, enligt vad som framkom.

”En diakon behöver känna en riksdagsledamot”. Det var en av kommentarerna som fälldes när det öppnades upp för samtal.
– De behöver vår input, för att kunna förändra för människor, sa en av diakonerna, som berättade att hon regelbundet träffar en riksdagsledamot. Och varje gång de ses får hon frågan ”vilka faller mellan stolarna?”.

– Se till att lära känna era samhällsföreträdare! Alla de här kontakterna är bara en kopp kaffe bort, det kan faktiskt vara så enkelt, sa biskop Fredrik Modéus.

Biskopen lyfte också att den viktigaste uppgiften för kyrkan i en svår tid är att ”göra det vanliga”. Kyrkans grunduppgift blir inte mindre viktig i kristider, utan tvärtom. Han tog också upp att vårt sätt att tänka om fred är format i fredstid och inte med självklarhet håller om läget skulle bli värre.
– Hur talar man om kristen tro i en situation där landet är hotat, när människor har mist någon, till någon som själv har dödat. Vi hoppas och ber att vi aldrig ska hamna i detta, men vi vet att läget är allvarligare nu. Det är väldigt viktigt att behålla fredsvisionen som kyrka och att hitta sätt att tala om detta i vår tid, sa biskop Fredrik Modéus.

Charlotte Granrot Frenberg

Tre röster om dagen

Malin Stadig Lundgren, arbetsledande diakon i Lammhults församling
– Det har varit en väldigt givande dag, som gett nya kunskaper kring ett oerhört viktigt tema. Vi behöver vara förberedda på att möta människor i en ny tid och hitta vägar för att på bästa sätt kunna ge kyrkans unika bidrag. Det behövs kunskap för att kunna göra rätt prioriteringar.

Hur kan kyrkan komma med hopp?
– Vi kan skapa positiva gemenskaper och sammanhang där vi verkligen visar på Jesus som vårt evighetshopp. Och vi kan bidra till trygghet genom att ge stöd och hjälp till människor.

Katarina Borgemo, diakon på Kalmar stadsmission
– Jag tycker dagen var jätteintressant och bra, med ett viktigt ämne. Det som inspirerade mig var just det här med samverkan med myndigheter. Det är något vi kanske behöver bli bättre på. Jag tog också fasta på den rädsla och oro många känner idag, det är något vi både behöver bearbeta hos oss själva, och fundera på hur vi möter hos andra.  

Hur kan kyrkan komma med hopp?
– Jag tänker att kyrkan står för trygghet och förankring, bara det inger hopp. Jag tror också det är hoppingivande med vår tro på det goda, på fred, på samtalet – att det finns något större som bär oss. Vi är ju bra på de existentiella frågorna, men vi behöver nog bli bättre på att visa det.

Petra Lennartsson, diakon i Markaryds församling
– Det var spännande att höra vad andra samhällsaktörer tänker om oss. Och att de ser att kyrkan behövs. Jag tror det är jätteviktigt att vi står för hoppet, när så många känner hopplöshet och att världen känns så mörk.

Hur kan kyrkan komma med hopp?
– Jag tänker att det handlar om att i varje enskilt möte förmedla hopp, det ser jag som vår viktigaste uppgift. I möten med såväl barn och unga som vuxna och äldre. Att visa hur viktiga de är. Att till exempel visa på att det som ger mening oftast finns i det lilla, i att solen skiner, eller i ett samtal med någon som ger glädje.