Vigselns symbolik och symboler

Människan behöver riter för att markera de stora händelserna i livet. I riterna finns symboler som vi idag kanske inte känner betydelsen av eller ens är medvetna om. Äktenskapet är en av de riktigt stora förändringarna i livet och bröllopet – vigselgudstjänsten och festen efteråt – är symbolrik.

Brudkrona

Foto: Magnus Aronson

Vigselceremonin

Vigselns texter är naturligtvis centrala. Kristus som förebild förmänskliga relationer talar inte bara om själva kärleken utan även om jämställdhet mellan alla människor. Alla är vi ett i Kristus! Alla är vi lika mycket värda. Makarna delar på livet, ansvaret, föräldraskapet och så vidare. Ett annat viktigt perspektiv i texterna är friheten. Människan fria vilja är väsentlig i den kristna tron och det gäller även vid vigseln. Båda parterna uttalar högt, så att församlingen hör det, att de vill gifta sig med den andre. Gemenskapen bygger på ömsesidig frivillighet. I vigselritualen lovar man också varandra omsorg – att älska i nöd och lust, att bära varandras bördor.

Ringarna

Vigselringen ingår i den kyrkliga vigselceremonin. Det vanligaste är att bruden får en ring av guld av brudgummen, men om man vill att båda ska få en ring går det också bra. Ringarna behöver naturligtvis inte vara av guld. Ringen med sin slutna cirkel är i sig en urgammal symbol för evighet och eviga förbund. Det äkta guldet symboliserar äkta kärlek som aldrig rostar. Innan ringen sätts på brudens finger läser prästen en bön över den och brudparet håller gemensamt i ringen medan de uttalar sina löften. I Sverige bärs ringen normalt på vänstra handens ringfinger då man förr trodde att det gick ett blodkärl därifrån direkt till hjärtat.

Brudklänningen

En brudklänning eller klädsel måste inte vara vit. Det går bra att välja en färg som man tycker om. Men många brudar idag väljer ändå en lång, vit klänning i ett festligt material. Den vita färgen symboliserar traditionellt oskulden. Den vita brudklänningen slog igenom på bred front först i början av 1900-talet. Tidigare var det endast de rika som hade råd med något så extravagant. Vanligt folk hade oftast bara råd med en festklänning som skulle kunna användas vid alla högtidliga tillfällen och även begravning. Den klänningen var därför oftast svart. Till bröllop pryddes den svartklädda bruden med slöja, blommor och brudkrona.  

Riskorn eller konfetti

I slutet av 1800-talet infördes seden att kasta ris eller sädeskorn över brudparet för att bringa fruktsamhet och rikedom till paret. Då och då hör man att småfåglarna blir sjuka av att picka i sig riskornen. Det är förmodligen inte stor risk som man befarat, men diskutera frågan med församlingen. Vissa kyrkor har förbud mot riskastning. Vill man kan man ersätta riset med konfetti, såpbubblor eller blomsterblad. Se bara till att någon sopar rent på kyrktrappan efteråt!

Brudkronan

Att bruden bär en krona är en tradition som går tillbaka till medeltiden. Kronan symboliserar jungfru Maria, både som himmelsdrottning och som den kyska kvinnan. I början lånade kyrkan ofta ut en krona från en Maria-staty till bruden. Med tiden har de flesta kyrkor fått en eller flera kronor i sin ägo som man än idag lånar ut till brudar.

Under 1800-talet började man använda myrtenkronor. En mor planterad ofta en myrten till sin dotter på dennas dopdag för att hon senare skulle kunna använda dess kvistar till brudkrona. På 1960-talet blev virkade eller knypplade kronor moderna. För att få använda brudkrona var det förr väldigt viktig att bruden verkligen var oskuld. Om hon bröt mot detta kunde hon bli bötfälld. Det finns också en mängd skrock förknippat med brudkronor och okyska brudar.

Brudslöjan

Brudslöjan är en traditionell symbol för brudens oskuld. 

Kontakta redaktionen

//