Så kan vi bättre skydda minoriteter i Syrien och Irak

Den stora utmaning blir att få omvärlden att lägga samma kraft på att bygga upp Syrien och Irak som på kriget mot IS. Det säger Erik Apelgårdh från Svenska kyrkans internationella arbete, som bidragit till en ny rapport kring skyddsbehoven för minoriteter i och från Syrien och Irak. Här svarar han på frågor om rapporten  och situationen i Syrien och Irak. 

Rapporten släppets 28 november 2016

Rapporten pekar på vad humanitära aktörer kan göra för att bättre skydda minoriteter i och från Syrien och Irak. Vad ser du som viktigast?

– Att det finns en samverkan mellan det humanitära och det långsiktiga utvecklingsstödet, att vi aktörer är uthålliga och att omvärldens stöd är förutsägbart. Dessutom krävs flexibilitet, eftersom både omständigheterna och flyktingarnas behov kan se väldigt olika ut.

– Samhällen som tar emot många flyktingar måste också få stöd för att det inte ska uppstå nya spänningar som spär på befintliga motsättningar. De som agerar på fältet måste dessutom kunna möta olika gruppers behov. Det gäller inte minst frågor som rör ålder och kön. Många av de som drabbats av konflikterna i Syrien och Irak är traumatiserade, där behövs olika insatser, insatser som även utgår från gruppernas kulturella traditioner. Detta gäller särskilt de som utsatts för våldtäkt eller annat sexuellt våld.

Du har intervjuat flyktingar som tillhör olika minoriteter som en del i rapporten. Hur var det?

–  Ofta har jag känt mig beklämd över de levnadsvillkor som råder för de människor som flytt. Samtidigt har jag blivit påtagligt rörd. Exempelvis när människor i ett flyktingläger i Erbil utanför lägrets kyrka hade rest ett Eiffeltorn i solidaritet med dem som drabbades av terrordåden i Paris 2015.

– Jag har också skämts över mitt eget land och EU, att vi påstod att vi gick på knäna av 150 000 flyktingar under 2015 när enbart irakiska Kurdistan har tagit emot cirka 1,5 miljon och Libanon uppemot 2 miljoner. En annan reflektion har varit att medan många irakiska flyktingar har gett upp hoppet om sitt land så uttrycker många som flytt Syrien en vilja att återvända.  

Hur kan omvärlden bidra till att minoriteter på flykt kan återvända om de så önskar?

–  Det är nödvändigt med stöd till alla som vill flytta tillbaka, ett stöd som ges så snart en återflytt är möjlig och som även innefattar återuppbyggnad av sådant som förstörts till följd av kriget. Dessutom är en viktig del att bidra till att lokala beslutsfattare ställs till svars när de fattat beslut som skadat minoriteter.

– Rapporten kräver att det ges särskild prioritet åt att utreda alla de sexuella brott som begåtts för att skyldiga ska kunna ställas inför rätta. Offrens berättelser och krav måste tas på största allvar.  En annan rekommendation är att det görs en internationell utredning om folkmord, krigsbrott, brott mot människorätten och andra övergrepp.

Vilken är den största utmaningen i arbetet i praktiken?

-Att det är knappt om resurser. De länder som tagit emot den största andelen flyktingar som till exempel Jordanien och Libanon har själva inte de resurser som krävs för att skapa drägliga villkor för de människor som har flytt. Detsamma gäller Irak och irakiska Kurdistan som har stora grupper av internflyktingar. Det humanitära stödet är dessutom alltför ofta kortsiktigt, vilket gör det svårt för aktörerna i dessa länder att arbeta långsiktigt.

I Sverige har vi en debatt om att Svenska kyrkan inte gör tillräckligt för utsatta kristna. Varför lyfter rapporten inte specifikt den gruppen? 

- Vi ska ta till oss det lidande och den utsatthet som drabbar dem som vi hör samman med genom vårt dop. De kristna har funnits sedan nära 2000 år och har rätt att leva även i dessa områden utan att betraktas som icke-önskvärda. De är en del av dessa länder. Men jag menar att vi inte kan bortse från andra gruppers situation i rapporten, det skulle bara leda till att vi bidrar till de spänningar som redan finns.

– Den mer rannsakande frågan vi bör ställa oss är: har vi gjort tillräckligt för alla de människor som lever i utsatthet i Syrien och Irak? Vår kallelse som kyrka är värna människor i utsatthet, värna människors liv, värna människors värdighet. Det är vårt uppdrag att hjälpa alla som förföljs för sin tros skull, oavsett tro.

– I arbetet med rapporten har vi för övrigt konstaterat att i Irak och i de av IS kontrollerade områdena är det yazidier och kristna som har varit de mest utsatta minoriteterna. I Syrien förefaller alla vara lika drabbade, men IS främsta fiende har varit och är shiamuslimer, som dock inte är någon liten befolkningsgrupp i varken Syrien eller Irak. 

Rapporten pekar på att IS fall inte skulle förändra läget för utsatta minoriteter, utan snarast riskera att förstärka motsättningar. Så vad krävs då?

- IS har inte uppstått ur tomma intet, IS är frukten av många orsaker. Såväl Irak som Syrien är stater präglade av diktatur där maktstrider mellan olika grupper lett till att främst Irak blivit allt mer sekteristiskt med våld och utbredd korruption. I Syriens fall finns risk för en likartad utveckling.

– Det som skulle krävas är ansvariga beslutsfattare med integritet och långsiktighet som strävar efter att bygga ett land som bygger på medborgarskap och lika rättigheter och skyldigheter för alla. Till det krävs omvärldens stöd, att omvärlden är beredd att satsa lika mycket på att bygga upp Syrien och Irak, som det nu satsas på att förgöra IS.