Samtalsledare: Mattias Göransson - journalist
Medverkande: Lars Winkler - journalist, Bengt Inghammar - kontraktsprost, vänsterinner OSK och Prästlaget, Christian Lanciai - skribent och Tibetresenär - förningen Tibetansk buddhism och Pernilla Ambertsson - ordf. i Göteborgs lokalgrupp av Tibetkommitén.
Med en blandning av humor och traditionell tibetansk visdom, berättar filmen om en kultur som kämpar för att behålla sin identitet och sina uråldriga traditioner i en förvirrad värld som man ibland inte kan låta bli att släppa in. Fotboll för Buddha är den bhutanske regissören Khyentse Norbus debutfilm, tillika den första långfilmen gjord på tibetanska, och framför allt den första långfilmen gjord av en högtstående lama av den tibetanska buddhistiska traditionen.
I den verklighetsbaserade Fotboll för Buddha anländer två unga tibetanska pojkar till ett kloster i norra Indien. När de båda pojkarna, Palden och Nyima, gått igenom invigningsritualen, fått sina huvuden rakade och iklätt sig sina särkar, dras de in i ett helt annat händelseförlopp än de väntat sig. Det är nämligen världscup i fotboll, och fotbollsfebern har spridit sig ända in i de vanligtvis allvarstyngda klosterkorridorerna. Fotbollsslogans står att läsa överallt och bland munkarnas böneramsor slinker det in en och annan kommentar om den åstundande finalen...
Filmen är inspelad på Chokling Monastery, ett kloster beläget vid Himalayas fot. Skådespelarna är i huvudsak munkar från klostret, samtliga utan erfarenheter på området. Manuset var skrivet på engelska, ett språk som de medverkande inte behärskade, varpå repliker måste delas ut och läras in före varje tagning. Här spelade munkarnas förmåga till disciplin och koncentration en viktig roll. Att förvandla ett kloster till en inspelningsplats krävde att all annan aktivitet måste upphöra under två månader. För inte de religiösa plikterna helt skulle försummas måste munkarna stiga upp klockan fyra varje morgon, för att hinna fullfölja sina böner före dagens tagningar. Synen av högtstående lamor som helt otvunget kutade omkring i byn var en utmaning av de tibetanska traditionerna. Men hela inspelningen gjordes på traditionellt vis, där man inför varje steg konsulterade de nödvändiga buddistiska auktoriteterna. Eftersom både vädret och de återkommande strömavbrotten utgjorde ett hot mot inspelningsschemat, ägnades många riter och böner till att klarna himlen och stabilisera elsystemet. Detta gav lyckat resultat, både schemat och budgeten kunde hållas. Fascinerad av filmkonstens starka kraft, anser regissören Khyentse Norbu att det är bättre att förstå filmens påverkan, än att bli dess offer: -Vi är så präglade av vad vi ser och hör, därför berörs vi så starkt av film. Att göra en bra film, påminner om att utöva buddhismen. Det handlar om att bli medveten om hur vi formas.