Biologisk mångfald på Arvikas kyrkogårdar

Lite längre gräs, fler ängsblommor, perenner, bikupor, insektsbon, träd-depåer och fågelholkar. Så ser det ut på kyrkogårdarna i Arvika pastorat. Och snart drar vårbruket i gång igen. 

– Vi jobbar året runt och på många olika sätt med att öka den biologiska mångfalden, berättar kyrkogårdsarbetarna Annika Brolin och Ann-Christine Larsson. Just nu handlar det om var insektshotellet ska placeras.

Det EU-finansierade Leaderprojektet Noaks Ark har varit både lärorikt och meningsfullt. Och gett resultat.

– Mer sån’t, det vill vi ha, säger Ann-Christine.

Själva projektet är nyligen avslutat men arbetet med att gynna biologisk mångfald och ekosystemtjänster fortsätter.

– Ingen har en tanke på att återgå till hur det var förut, säger Anders.

EU-finansiering bidrog

Allt började 2019, året innan pandemin, med en önskan om att på ett tydligare och mer strukturerat sätt värna om den biologiska mångfalden på kyrkans marker. Arvika pastorat behövde en ny skötselplan för de tio kyrkogårdarna och det blev också startskottet för Noaks ark.

Det gick rätt fort från idé till handling. Prästen Alf Dahlberg var drivande, han hade många kontakter, och en projektgrupp bildades under kyrkorådets ansvar.

Europeiska jordbruksfonden gick in med nästan en miljon kronor.

– Att all personal, cirka 40 personer, skulle utbildas, var viktigt för att få in tänket brett och det gjorde också jobbet roligare för alla, menar han.

Först inventering av växter och djur

Så drog inventeringen i gång. Växter, insekter, djur och fåglar kartlades. Efterhand även fjärilar och fladdermöss. Alla resultat, kyrkogård för kyrkogård, finns tydligt samlade - arter, antal, platser.

– Det är ett jättearbete som utförts av sakkunniga personer, förklarar Anders och fyller bordet med intressant läsning.

64 rödlistade arter har hittats, 8 av landets 19 fladdermusarter finns i och runt kyrkorna, i Brunskog lever en koloni långhornsbin och på stenmuren i Stavnäs är det gott om dvärgtufs, lönnlav och guldlocksmossa och så vidare, för att bara ta några av väldig många exempel.  

– Inventering behövs för att kunna ta hänsyn och anpassa skötseln efter vad arterna behöver, förklarar Anders.

Nu får blommorna blomma

Kyrkogårdars biologiska värden är ofta många men den traditionellt intensiva skötseln ställer till problem.

– Vi har ju nästan vårdat bort mångfalden, säger Anders. Nu låter vi blommorna blomma. Gräset klipps mer sällan och det händer också att vi lämnar partier som blommar.

I rabatter och vid minneslundar väljer kyrkan numera perenner. Och de stora gräsytorna på kyrkogården i Arvika, sex hektar mark som på sikt ska användas till gravar och som tidigare maskinklipptes, slås nu i stället en gång per sommar med hjälp av häst och slåtterbalk. Sedan hässjas höet.

– Det här har blivit lite av en juli-tradition som till och med drar publik.

Höskörd med häst och blommande ängar

Blommande ängar är inte bara vackra de är också viktiga för bin och fjärilar. Ekosystemtjänsterna är många. Och rent ekonomiskt är det ett noll-summespel. Det kostar inte mer att anlita häst än att låta den egna personalen klippa gräset med maskiner var annan vecka.

I början av projektet fanns en oro att den förändrade skötseln skulle mötas av missbelåtna besökare på kyrkogårdarna.

– Det kan uppfattas som att vi brister i ansvar, att det ser ovårdat ut, säger Anders. Om man inte förstår varför vi gör som vi gör så kan det bli upprört, vet han.

Därför var det viktigt med informationstavlor, de fanns uppsatta från första dag.

– Men folk läste dem inte. De ringde och undrade vad i all världen vi höll på med.

Förändringen kom när lokaltidningen gjorde reportage och berättade om Noaks ark. Intresset och förståelsen ökade.

Härnäst klimatneutrala maskiner

Det inspirerar att fortsätta arbetet med den gröna omställningen. Inte bara på kyrkogårdarna utan också inom andra områden. Förändringen av maskinparken har börjat och på fastigheterna växer solcellsanläggningar fram.

Vi är klimatneutrala när det gäller bränsle och vi försöker försörja oss själva med el.

Läs mer om arbetet med Noaks ark på Arvika pastorats webbplats, via länken nedan. 

Text: Helena Söderqvist, ur Korsväg.