Mattias Henningsson, en av ledarna för moppeklubben Asino, författar berättelsen allteftersom…
Barti och åsnan
Hej, jag heter Bartimaios, men de flesta kallar mig bara Barti. Livet har inte alls varit snällt mot mig. Mina föräldrar dog när jag var fem år, faktiskt under en rad besynnerliga omständigheter.
Utanför staden finns en vattenkälla. När vinden är svag, bildas en spegelblank yta, som av många sägs vara förtrollad. Om vattenytan bryts av ett ont föremål, mitt i din spegelbilds ansikte, då dör du nästa morgon, när det första gryningsljuset möter dina hornhinnor. Döden är omedelbar, men inte det minsta smärtsam, trots att ansiktsdragen, som är din personlighet, utplånas och du kan liknas vid en utslätad lerskulptur.
Mina föräldrar, Timaios och Rakissa var inte några bra människor alls, de var bedragare som lurade både rika och fattiga människor. När de speglade sig i det stilla vattnet en dag, föll ett stulet silvermynt från min mammas klädnad, och en dold kniv från min pappas huvudbonad, ner i vattnet. Nästa morgon var de båda döda, och av chocken förlorade jag förmågan att se. Jag blev blind, och jag var bara fem år. Alltsedan dess har mina ögon saknat seendets förmåga.
I snart femton år har jag levt ett liv i tiggeri. Flera gånger har jag varit nära att dö. Flera gånger har vänliga människor räddat mitt liv. Jag har fått uppleva kärlekens stora gåva. Mitt livs kärlek hette Olivia, men försvagad av en okänd febersjukdom, dog hon i mina armar för bara arton månader sedan. Fortsättning följer …
Vill du veta mer om Asino eller moppeklubben, kontakta Mattias.
