Även i dag begravs sanning genom krigets propaganda och tunga stenar samlas framför gravens öppning. Mitt i den mörkaste natten hörs det ändå en lågmäld sång – ”Kristus är uppstånden från de döda, med döden övervann han döden.”
Livets olika sorger binds ihop. Att förlora är alltid så svårt. Jag kanske inte vill något nytt, utan skulle vilja få tillbaka det gamla, trygga livet.
Graven är full av rädslornas mörker, men när stenen rullas bort anfaller inte mörkret från graven utan en liten ljusstråle lyser upp den. Vi orkar inte själva rulla bort tunga stenar och även ljuset kommer någon annanstans ifrån. Kanske finns påskens stora hemlighet just där. Ljuset vinner trots allt och min egen berättelse är en del av en större berättelse, som en dag slutar gott.
”Vår sol gick upp och skiner på segerns berg.
Ett varmt ljus lyser därifrån som skingrar våra sorger.
Kom himlens fåglar och samlas i den klara sommarluften.
Kvittra ni små lärkor i det grönskande vinträdet.”
(Fritt översatt från finska till svenska, sången finns i Helmiä, Psalmer och sånger på finska, sång nr 88, text Leonard Typpö 1902, musik Jonas Andersson 1889.)
Vår sol gick upp
PubliceradPåskberättelsen börjar alltid i långfredagen, i nattens mörker och kampen mellan gott och ont.