Lyssna

Nyhet / Publicerad 13 september 2023 / Ändrad 5 juni 2024

De får Svenska kyrkans kulturstipendium 2023

Årets mottagare av Svenska kyrkans kulturstipendier har utsetts. Fem projekt får dela på stipendiesumman 500 000 kronor.

Stipendierna fördelas på fem områden: bildkonst, scenkonst, film, musik och litteratur. Varje område får 100 000 kronor. 

Läs om Svenska kyrkans kulturstipendier.

2023 års kulturstipendiater 

  • Film: En klang av tro, Fredrik Lindé
  • Bild: Do not go gentle into that good night (Sömnen och döden), Linnea Hansander
  • Scenkonst: Love Has Seven Names/Kärlekens sju namn, Aron Birtalan och Gabriel Widing
  • Litteratur: Om sångens skönhet av Demokritos, Emma Palmkvist
  • Musik: I am a tree now, Nils Berg

Om stipendiaterna och deras projekt

Film

En klang av tro
Fredrik Lindé

Motivering

Fredrik Lindé tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium 2023 för utveckling av dokumentärfilmen En klang av tro. Filmen vill skildra de svenska psalmernas historia och undersöka om dessa sånger är tidlösa och relevanta för människor idag. I filmen medverkar bland andra artisten Ceasar Ivarsson som driver Psalmprojektet och som släpper en svensk psalm i veckan på bland annat Spotify. 

Genom att följa en artist och konstnär som tolkar psalmer på ett personligt sätt, vill Fredrik Lindé inte bara undersöka psalmernas relevans för dagens människa, utan också utforska det musikaliska och andliga arv som den svenska psalmboken utgör i form av en kulturskatt. Svenska kyrkans kulturstipendium 2023 är en uppmuntran att fortsätta utforska religionens roll och aktualitet i det svenska samhället idag.

Fredrik Lindé

Fredrik Lindé är utbildad vid Konsthögskolan Valand, har en masterexamen i religionsvetenskap samt en magisterexamen i journalistik. 

Efter att ha arbetat som journalist producerade Fredrik Lindé dokumentärfilmen Frikyrkans historia på ett skickligt vis, trots små resurser. I filmen skildras en bit av den svenska historien och demokratins utveckling som är okänd för många. Filmen Frikyrkans historia har fått genomslag och utmärkelser.

Porträtt av kulturstipendiat Fredrik Lindé

Kulturstipendiat Fredrik Lindé

Bild

Do not go gentle into that good night (Sömnen och Döden)
Linnea Hansander

Motivering

Linnea Hansander tilldelas kyrkans kulturstipendium 2023 för sitt projekt Do not go gentle into that good night (Sömnen och Döden), en omslutande interaktiv performance. Med dockor och aktörer gestaltas dödens och bedövningens mytologi, och det faktum att de flesta av oss inte kommer att få veta hur döden känns. På ett lekfullt, läkande sätt behandlas de eviga frågorna om människans liv och öde där också historien är närvarande i den grekiska mytologins och den tidiga teaterkonstens form.

Föreställningen är i linje med konstnärens tematiska arbete kring de existentiella frågorna, framför allt döden och döendet, men också kring frågor om tiden, hur den känns att leva i, om förlust, minne, glömska och längtan. 

Linnea Hansander

Linnea Hansander har i sin interdisciplinära livekonst, ofta med referenser till det teatrala och till populärkultur, sedan avslutad konstnärlig utbildning 2018 på olika sätt bearbetat förlustens tematik, i teatral och interaktiv form. I det i högsta grad vitala uttrycket förenas i hennes konst det kommunikativa, inkluderande och det lekfullt glädjerika, där det smärtsamma alltid förmedlas sida vid sida med det tröstande. Som i en skuggshow med deltagarnas egentillverkade rädslor, eller i det forskningsprojekt hon visade på galleri Index förra året om döden och hur den kan undvikas, där en karaokescen var en viktig del. Föreställningen ”Do not go gentle into that good night” planeras att uppföras våren 2024, på Lilith Performance Studio i Malmö.

Kulturstipendiat Linnea Hansander. Foto Jean-Baptiste Beranger

Scenkonst

Love Has Seven Names / Kärlekens sju namn
Aron Birtalan och Gabriel Widing

Motivering

Vad har en flamländsk mystiker från 1200-talet att säga oss idag? Kan samtidens scenkonst bidra till att upplösa polariteter vi lärt oss ta för givna? Ge oss nya språk för kärleken? 

Hos scenkonstnärerna Aron Birtalan och Gabriel Widing är scenkonsten djupt relationell och utmanar konventionella förväntningar på publikens roll och föreställningar om var gestaltningarna äger rum. På ett självklart sätt blandas deltagarkultur, sociala spel och utforskandet av kroppars närvaro och funktion genom att placeras i en scenkonstnärlig kontext. 

I verket Love Has Seven Names / Kärlekens sju namn utvecklar Birtalan och Widing en serie performativa kontemplationer baserade på en dikt av poeten och mystikern Hadewijchs. Publiken bjuds in till ett lekfullt, ljudligt, visuellt och taktilt landskap där egna handlingar görs centrala. Den välbekanta åskådarplatsen lämnas och vi blir alla subjekt i en vandring genom bland annat kol, eld, vårvatten och helvete.

Aron Birtalan och Gabriel Widing

Aron Birtalan är en scenkonstnär och musiker med stort intresse för leken som metod och fantasins förmåga att utforska de många relationer som utgör världen. Med en utbildning som rör sig mellan olika fält (musik, film, koreografi) och platser (Budapest, Reykjavik, Amsterdam, Stockholm) skapar och tillgängliggör Birtalan ett expansivt fält där det “ovetbara” får möjlighet att breda ut sig. Birtalan är idag doktorand vid institutionen för dans på Stockholms konstnärliga högskola.

Gabriel Widing är en av de senaste årens mest betydelsefulla aktörer inom den interaktiva scenkonsten i Sverige. Genom konstnärliga arbeten, bland annat som del av gruppen Nyxxx, utforskas publikens möjliga roller i verk som bland andra Avatarvaro, Tolv talande dockor: undersåtarna och Hör så tyst det är. Genom att kombinera konstnärlig praktik med undervisning och skrivande bidrar Widing även till fortsatt utveckling av fältets aktörer samt binder samman områden som scenkonst och spelutveckling.

Kulturstipendiaterna Aron Birtalan och Gabriel Widing

Litteratur

Om sångens skönhet av Demokritos
Emma Palmkvist

Motivering

Emma Palmkvist tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium för sitt poetiska verk Om sångens skönhet av Demokritos, ett intagande och konstnärligt läsverk som också kan fungera som underlag till ett scenkonstverk. Med ett poetiskt utforskande och fantasins hjälp vill hon å ena sidan återskapa den grekiska filosofen Demokritos förlorade verk, som brändes när kejsare Theodosius i slutet av 300-talet bannade allt som inte styrkte kristendomens idéer, och å den andra värna om en tillit till att öppenhet, tolerans och gränsöverskridande kärlek är vad vi delar i tron idag. I tidigare verk har Palmkvist visat på ett modigt skrivande med hög konstnärlig kvalité och tydlig existentiell tyngd, exempelvis manuset När den sista hyttan brinner till föreställningen Hjärta av glas. Hennes texter karaktäriseras av formmässigt nyskapande och livsbejakande innehåll. 

Demokritos tänkande finns för oss endast till genom fragmentariska citat samt i omnämnande från andra filosofer. Även om han ofta omnämns som den skrattande filosofen är han mest känd som en av dem som introducerar atomen i vår verklighetsuppfattning. Palmkvist går i tydlig dialog med Demokritos tilltro till det viktiga samspelet mellan tro och vetande och söker med ett nytt språk fortsätta dela hans framtidshopp också i vår brustna värld. Det är omtumlande och ytterst vackert. 

Emma Palmkvist

Emma Palmkvist är en ung dramatiker från Linköping som redan skrivit en hel del teaterpjäser, framförda i uppsättningar på exempelvis Backa Teater (Lyckliga i alla våra dagar, 2023), Folkteatern Gävleborg (Hjärta av glas, 2022) och Norrbottensteatern/LTU (Nåt i djupet, 2022). Hon har även publicerat sig i andra textgenrer, t ex novellerna Liten isbjörn (2012) och Precis som alltid (2012). Hennes texter strävar efter att göra det omöjliga möjligt och väjer inte för människans tillkortakommanden och verklighetens motstånd. I en senkapitalistisk, hyperindividualistisk och främlingsfientlig tid som vår, vill hennes konstnärskap hjälpa oss att orka tänka annorlunda. I nära samspel med Demokritos, men på ett unikt sätt, kommer hon nu skriva fram hopp om en möjlig framtid som är annan än nuet.

Kulturstipendiat Emma Palmkvist. Foto Erik Jersenius.

Musik

I am a tree now
Nils Berg

Motivering

Nils Berg tilldelas Svenska Kyrkans kulturstipendium för att med hjälp av naturen skapa musik och bereda rum för musikalisk kontemplation i svensk skog och mark. I en tid präglad av en global klimatkris, som vi även fått känna av i vårt land, väljer han att använda naturen som en viktig plats för sitt skapande. 

Under pandemin tillbringade Nils Berg många dagar på en övergiven fruktodling utanför Gnesta. Långsamt fann han en musik som han omedvetet saknat. En musik där tid tillåts anta en obestämd form, och där musikalisk rörelse och klang lånar sin form från naturen.

Den färdiga repertoaren kommer spelas live på konsert, sommartid utomhus, på plats bland träden, och vintertid inomhus, med elementen från naturen på plats genom ljudkonstnären Helena Persson och bildkonstnären Sanna Haverinen. 

Nils Berg

Nils Berg, född 9 oktober 1977 i Göteborg, är en svensk jazzmusiker och kompositör som gjort sig känd för gränslösa samarbeten och en obändig kreativitet, både i Sverige och internationellt. Sen millennieskiftets början har han jobbat med musiker och konstnärer från vitt skilda världar - allt från Cullbergbaletten och Fatoumata Diawara till Jockum Nordström och Håkan Hellström. Ett tiotal skivor som bandledare, sago-podcasten ”I en stad”, filmprojekt och beställningsverk från Sveriges Radio - stickspåren är lika många som brokiga. Sedan 2008 är trion Nils Berg Cinemascope ett återkommande konstnärligt verktyg. 

Kulturstipendiat Nils Berg. Foto: Valter Nilsson