En Getsemanevandring är en meditation där vi i tanken stannar upp på de platser där Jesus var under sina sista dygn, innan han korsfästes. En av platserna är trädgården Getsemane. Vid varje station får vi tänka på vad som hände, be och fundera över hur det rör oss i dag.
Jesus visste att slutet närmade sig, så han samlade sina närmaste, lärjungarna, till en måltid. De drack vin och åt bröd, och för att minnas detta firar vi nattvard i våra kyrkor idag.
Under måltiden ger sig Judas av – han ska förråda Jesus. Jesus vet det och talar om det. Ändå får Judas vara med vid måltiden.
Matteus 26:20-29, Markus 14:17-25, Lukas 22:14-38, Johannes 13:1-3
Vid Guds bord får alla vara med. Kan det hjälpa mig att se en gemenskap även med dem jag har svårt för?
Den sista måltiden. Jesus välsignar brödet. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Vi till ditt altarbord bär fram
Text: A Frostenson
Musik: C Nielsen
Sång: Anna Lundgren
Jesus tvättar lärjungarnas fötter, en tjänares arbetsuppgift. Han visar lärjungarna att den som är störst ska tjäna de andra. Lärjungarna backar för detta först – ska deras mästare ta en tjänares roll? – men när Jesus förklarar att han renar dem för att de ska kunna vara hans lärjungar ändrar de sig och vill bli tvättade.
Det här var bland det sista Jesus gjorde, varför valde han att göra detta innan han skulle förrådas och dö? Vi ber för alla dem som tjänar andra, för dem som kanske till och med utför förnedrande uppgifter för andras skull.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Jesus får ångest inför sin död. Han tar med sig sina bästa vänner och går till trädgården Getsemane för att be och för att hantera sin ångest.
Han ber lärjungarna hålla honom sällskap, men de somnar. Han är ensam med sin ångest, ensam med smärtan att han måste bära allt detta, lida, utlämnas, dö.
Matt 26:36-46, Mark 14:32–41, Luk 22:39-46, Joh 18:1–2
När Jesus har ångest känner han något som många av oss kan känna ibland. Liksom han blev ensam, är vi ensamma. Vi ber att alla som lider av ångest och ensamhet ska få ha människor omkring sig som förstår.
Jesus i Getsemane. Han våndas. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Du som gick före oss
Text: O Hartman
Musik: S-E Bäck
Sång: Anna Lundgren
Så kommer någon i natten. Det är Judas. Han kysser Jesus på kinden, en gest av aktning och respekt. Men då kommer folkhopen, med påkar och vapen, och översteprästerna griper Jesus. Från och med nu får Jesus inte bestämma sin väg själv, utan han skickas runt som en fånge, utan makt.
Matt 26:47-56, Mark 14:43–52, Luk 22:47–53, Joh 18:3–9
Ensam, ångestfylld och nu också förrådd. Jesus dör för oss människor, men går också igenom mycket mänskligt lidande. Vad betyder det för mig att Gud lider som vi gör?
Judas förråder Jesus med en kyss. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Kajafas var den av prästerna som hade sagt ”Det är bättre att en man dör för folket än att hela folket dör.” Nu står Jesus där och de försöker få fram anklagelser mot honom, men inget håller. Han anklagas ändå för att ha utropat sig själv till Messias, och skickas vidare till nästa instans för att dömas.
Matt 26:57–68, Mark 14:53–65, Luk 22:66–71
Vi kan stanna upp inför Kajafas ord: ”Det är bättre att en man dör för folket än att hela folket dör.” Det är just detta Jesus gör – dör för att vi ska få evigt liv.
Jesus inför Kajafas. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Medan Jesus förhörs, väntar Petrus utanför och värmer sig vid en eld. Tre olika människors frågar honom om han känner Jesus från Nasaret. Petrus blir rädd att också han ska bli anklagad och förnekar det tre gånger. Så gal tuppen och Petrus minns plötsligt vad Jesus sa: ”Innan tuppen gal ska du ha förnekat mig tre gånger.” Och Petrus gråter.
Matt 26:69–75, Mark 14:66–72, Luk 22:54–62, Joh 18:25–27
Så lätt det är för oss att svika våra ideal, att inte stå upp för det vi tror på. Ofta är det rädslan som hindrar oss. Vi ber för alla som någon gång har svikit någon, som inte vågat hålla fast vid det som är rätt.
Petrus förnekar Jesus. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Jesus skickas nu inför Pilatus, som var ståthållare. Anklagelsen är att han har utropat sig själv till kung. Pilatus blir imponerad av Jesus svar och vill helst inte döma honom. Han försöker fundera ut en lösning till hur han ska kunna hålla folket lugnt, men ändå slippa döma Jesus.
Matt 27:11–14, Mark 15:1–5, Luk 23:1–5, Joh 18:28–38
Har du någon gång känt att något du behöver göra i ditt jobb egentligen är fel? Vi stannar upp i en bön för alla som måste fatta svåra beslut, för deras mod att följa sitt samvete.
Jesus inför Pilatus. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Pilatus inser att det är Herodes sak att döma Jesus och skickar honom dit. Herodes är intresserad av Jesus och ställer många frågor, men Jesus svarar inte. Till sist blir Herodes arg, hånar Jesus och skickar tillbaka honom till Pilatus för att dömas.
Jesus skickas från plats till plats, från instans till instans. Så kan det kännas för oss idag också. Vi stannar upp i en bön för alla dem som sitter fast i byråkrati eller samhällsstrukturer.
Jesus inför Herodes. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Pilatus har försökt att inte döma Jesus, men det har inte lyckats. Folkets starka opinion och upprörda skrikande ger honom inget val. Han dömer Jesus, men beställer samtidigt fram vatten och en handduk. Offentligen tvättar han sina händer: Det här är inte mitt fel, utan ert fel.
Pilatus försöker, säkert utan framgång, tvätta bort sin känsla av skuld och skam. Skuld kan vi lyfta av i kyrkan, vid syndabekännelsen, men hur gör vi med skammen? Vi stannar upp i en bön för all skam och allt självförakt som finns.
Pilatus tvår (tvättar) sina händer. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Jesus slås och förnedras, kläs i kungamantel och får örfilar och piskrapp. Han har inget att säga till om angående sin egen kropp längre, utan måste ta emot slag och våld. Samtidigt ser han döden närma sig, inget kommer att rädda honom från hans uppgift: att lida och att dö.
Matt 27:30–31, Mark 15:19, Joh 19:1–4
Att bli utsatt för våld präglar både kroppen och själen, ger ärr och minnen som inte går bort. Låt oss be för alla utsätts för våld och kränkningar.
Jesus gisslas. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Han gick den svåra vägen
Text: B G Hallqvist
Musik: E Hovland
Sång: Anna Lundgren
Som ett led i att plåga Jesus vrider någon ihop törnen till en krona och sätter på hans huvud. Detta blir hans kunglighet på jorden: Inte en guldkrona som bärs med värdighet, utan en törnekrona, buren i smärta.
Matt 27:29, Mark 15:17–18, Joh 19:2–6
Jesus är en kung som inte äras, utan förnedras. Han bär sin krona, utlämnad, smärtfylld och utan möjlighet att lämna ifrån sig den. Vi ber för alla som sitter fast i ett lidande som de inte kan ta sig ur.
Jesus får törnekronan. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Pilatus visar fram Jesus för folkmassan. Han har en purpurfärgad mantel på sig, och törnekronan, och Pilatus säger: ”Se människan”.
Getsemanevandringen handlar mycket om Jesus som människa. Den som lider, som är rädd, som inte använder sin gudomlighet till att ta sig ur sina svårigheter. Låt oss göra som Pilatus säger, se människan i Jesus, se hur han led.
Ecce homo (betyder Se människan). Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
De sänder ut honom för att korsfästa honom. Jesus får själv bära sitt kors genom folksamlingarna på gatorna. Det är en helt annan stämning i folksamlingarna nu än några dagar tidigare, när Jesus hälsades med palmer och hyllningar.
Jesus är trött i kroppen och själen. Han får bära sitt kors med sina sista krafter. Vi stannar upp i en bön för alla vars kroppar och själar inte orkar längre.
Jesus bär korset. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Så är de framme vid Golgata. Här ska Jesus dö. De reser honom på korset och folksamlingen tystnar, som vi gör i dödens närhet. Jesus avrättas inte ensam, det hänger fångar på varje sida om honom. Hans lärjungar och mor står nedanför korset.
Matt 27:35–44, Mark 15:24–32, Luk 23:33–38, Joh 19:25–30
Ibland kan vi inte hjälpa dem vi älskar, bara stå vid sidan av och titta på. Hur kändes det för dem som älskade Jesus att stå där den dagen?
Korset med Jesus reses. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Jesus hänger på korset, en långsam, plågsam död.
Han pratar med sin mor, sina vänner, de andra som korsfästs – och med Gud. Han säger, med psaltarpsalmens ord: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Känslan av övergivenhet är en känsla som vi alla känt. I vårt mörkaste mörker kommer vi nära Jesus lidande. Låt oss stanna upp och tänka på hur utlämnad Jesus var i denna stund.
Jesus på korset. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Det tar lång tid att dö vid en korsfästning, men till sist är det fullbordat. I Bibeln beskrivs det dramatiskt: Himlen blir mörk, förlåten (en slags ridå, eller gardin) i templet går i två delar, jorden skakar och klipporna rämnar.
Matt 27:45–56, Mark 15:32–41, Luk 23:44–49, Joh 19:30–37
När livet tar slut, tar världen slut. De bibliska orden beskriver att Gud och vår värld hör samman, att Gud håller världen vid liv. Låt oss be för alla som sett att världen förändras för alltid när någon dött.
Jesus tas ner från korset. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
En rik man, Josef från Arimataia, äger en grav. Han får tillstånd från Pilatus att gravsätta Jesus och Jesus lindas och läggs i graven.
Matt 27:57–61, Mark 15:42–47, Luk 23:50–56, Joh 19:38–42
När Jesus var död, kom vännerna samman för att göra vad de kunde. Josef utnyttjade sin makt och ställning för att få ta hand om kroppen på ett värdigt sätt. Så kunde Jesus närmaste få hjälp i sitt sorgearbete och känna vänskapens stöd.
Jesus kropp bärs till graven. Målning från Nysätra kyrka.
Foto: Mark Harris & Georg Lulich
Jesus, du går med oss i allt vårt lidande. Du finns hos var och en som gråter, hos var och en som sitter i mörkret, hos var och en som är ensam.
Idag har vi vandrat genom dina dagar av lidande och försökt att förstå med våra tankar och känslor vad det betyder för oss att ha en Gud som själv har levt i ångest, smärta och övergivenhet.
Nu vill vi tacka dig för att du finns hos oss i livets alla stunder, att du känner mörkret genom egen erfarenhet och att du därför kan släppa in en strimma av ljus i det som är vars och ens natt.
Amen.
I Nysätra kyrka, i Uppland, finns 17 oljemålningar som skildrar Jesus lidande historia. Det börjar med den sista nattvarden (skärtorsdagen) och fortsätter till dess Jesus fördes till sin grav (långfredagen).
När målningarna skänktes till kyrkan, av församlingsbon och friherrinnan Margareta Wilhelmina Cederhielm, placerades de framför altaret i kyrkan.
Målningen av nattvarden, som är lite större än övriga målningar, placerades i mitten, med åtta mindre målningar på var sida.
Genom att stanna upp, se och meditera framför varje målning, kunde den troende göra en liten pilgrimsresa inne i kyrkan.
Idag har målningarna en annan placering i kyrkan.
Läs mer om passionstavlorna i Nysätra kyrka i boken Himlen är här, utgiven av Uppsala domkyrkoförsamling 2014.
Påsken är en tid för hopp och nytt liv. Var med och be på bönewebben – och låt hoppet växa.