Skog och ett berg reflekteras på en stilla vattenyta i solnedgången.
Lyssna

Kyrkan tog över mark av samer under oklara former

Kyrkan tog i äldre tid över stora markområden från samerna. Marken blev grunden för dagens prästlönefastigheter, som Svenska kyrkan förvaltar, men med tiden har kyrkans markinnehav minskat.

Präster fick mark för att försörja sig

I samband med att de första kristna kyrkorna byggdes i Sverige fick också prästerna mark för att kunna försörja sig. Sådan mark kallades för prästbord. Även i Lappmarken fanns det prästbord. 

När Svenska kyrkan byggde kyrkor och prästgårdar i Lappmarken var det nästan alltid  på områden som samer brukade sedan tidigare och hade delat upp mellan sig.

De så kallade lappskattelanden var basen för det samiska hushållets försörjning. Det innebar att ett enskilt hushåll nyttjade och betalade skatt för ett landområde, ett lappskatteland. Ofta hade samma släkt brukat området i generationer.

Kyrkans marker minskade med tiden

Kyrkan tog över hela lappskatteland, eller delar av dem, som prästbord. De var ofta mycket stora och omfattade fiskevatten och naturslåttermarker. Ett exempel är Lycksele prästbord som omfattade 83 000 hektar mark. 

Efterhand styckades mark av från prästborden, till nybyggen och byar. Därmed minskade kyrkans markinnehav och idag äger kyrkan knappt 1 200 hektar inom detta område.

Texten bygger på Gudrun Norstedts artikel ”Svenska kyrkan och samiska mänskliga kvarlevor” från boken ”De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna”.

Av Roland Asplund

 

Gudrun Norstedt

Gudrun Norstedt är filosofie magister i biologi och kemi vid Umeå universitet och  skogshistoriker. Hon disputerade 2018 på en avhandling om samers markanvändning och resursutnyttjande i de svenska lappmarkerna under 1600- och 1700-talen.

Mer om skog och mark

I dagens lagstiftning kallas marken för prästlönefastigheter och avkastningen får användas till kyrkans verksamhet. Svenska kyrkan förvaltar idag totalt 32 500 hektar mark i l inlandskommuner i Luleå stift. Kyrkans mark kan ha sitt ursprung i de prästbord som inrättades när nya kyrkor byggdes.

Oklart hur kyrkan fick mark i lappskatteland 

Det är oklart hur det gick till i äldre tid före mitten av 1700-talet när kyrkan tog över vidsträckta lappskatteland i Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi, Arjeplog, Åsele, Sorsele och Kvikkjokk för att etablera nya kyrkor och prästgårdar. 

När kyrkan förvärvade mark i områden som dominerades av nybyggare skedde det genom dokumenterade frivilliga upplåtelser, markbyten och förvärv. Men när det gäller lappskatteland saknar vi dokumentation.

Påtryckningar på enskilda samer

Prästborden tycks ha kommit till genom lokala uppgörelser mellan präst och samer, men påtryckningar på enskilda samer att lämna ifrån sig sina land kan ha förekommit.

Troligen blev det vanligare med mer eller mindre hårda påtryckningar under det sena 1600-talet och 1700-talet, när samernas rättigheter till mark och vatten successivt urholkades. Landshövding Johan Graan menade i början av 1670-talet att innehavare av skattejord måste kunna visa papper på sitt förvärv/att de ägde marken, annars tillhörde jorden kronan, dvs staten.

Tidigare hade lappskattelanden haft samma status som böndernas marker. Då avgjorde häradsrätten marktvister enligt samisk sedvanerätt.

Hand i hand med staten

När det blev aktuellt med marker för nya kyrkor i Stornäs och Dorris vid 1900-talets början var inte ens samerna tillfrågade. Lappskattelanden hade redan mist mycket av sin betydelse då den nya rennäringslagen trädde i kraft 1886.

Att marken tillhörde kronan var ett synsätt som en gång för alla hade slagit igenom. Kyrkans markförvärv har gått hand i hand med hur staten har sett på samernas markrättigheter.

Gudrun Norstedt konstaterar avslutningsvis att det krävs mer grundlig forskning för att kunna svara på hur Svenska kyrkan gick till väga för att få tillgång till mark i ett område som var indelat i lappskatteland.

Roland Asplund